Under fikarasten hann jag till veterinären, för att köpa specialfodret jag ger åt madamen. Hon har känslig mage (madamen, inte veterinären) (inte såvitt jag vet, förstås – jag har inte frågat henne 😉 ) och jag har provat lite olika specialfoder åt henne.
Den största chocken kom när hon rakades i våras. Herregud, så mager hon blivit under all päls!?! Det där gick inte att skylla på ålderdom, då jag visste hur illa hennes besök i kattlådan luktade… Jag provade byta torrfoder igen – och nu blev det bättre!
Hon har t o m börjat lägga lite på hullet, men det är långt kvar tills hon kan kallas fet. Just nu är jag nöjd att det inte är som att stryka ett skelett längs ryggen. Om det beror på att pälsen vuxit ut igen, eller att maten byttes ut, vet jag inte* – men kattlådan stinker inte längre.
Jag fotade den tomma påsen innan jag slängde den, då jag vet hur jag blir framför kattmatshyllan. Alla sorter ser likadana ut och jag har ingen aning om vilken sort jag köpte förra gången. Med ett foto begås inga misstag. 😉
[tags]kattmat, torrfoder, gammal katt[/tags]
*) Självklart klämmer och känner jag på henne för att kolla att det blir ”mera katt” under pälsen, men det tar tid att få fullt hull igen.
