Ibland tror jag att jag är den enda som inte följer diverse olika populära TV-serier, typ ”Let’s dance”, ”Farmen”, ”När livet vänder”, ”Sofias änglar”, ”Mästarnas mästare” och allt vad de heter.
Däremot gillar jag ”Law & order: Criminal intent”, som jag spelar in för att den går mitt i natten, ”Escape to the country (En plats på landet)”, tidigare följde jag ”Pawn Stars” och ”Storage Wars”, med flera. Sådana serier som ingen av mina jobbarkompisar ser.
Det gör diskussionerna vid fikabordet ganska tråkiga för mig, då de andra ska diskutera vem som kommer att åka ut den här veckan (Farmen?) eller hur de gråtit framför TV:n (När livet vänder? Sofias änglar?). Alltså. Nej. Inte jag.
Jag har – för flera säsonger sedan – provat se ett avsnitt av Farmen, bara för att hänga med i snacket. Det var den mest värdelösa halvtimme jag kastat bort på rent och skärt svammel.
Gråtprogram går också fetbort för mig. Inte för att jag är okänslig, men jag tycker det känns som att snylta på andras olycka – alltså TV-bolagen snyltar på andras olycka för att få höga tittarsiffror. Dessutom skulle jag – efter allt elände jag hört berättas från programmen – aldrig kunna sova.
Melodifestivalen är en annan historia jag inte engagerar mig i. Jag är nöjd med att se den stora ESC-finalen, med alla tävlande bidrag. Vilka de förlorat mot, för att ta sig dit, är helt ointressant för mig. ESC ser jag – ofta tillsammans med svägerskan E – för att kunna frossa i dålig klädsmak och dåliga uppträdanden. 😉
Den enda svenska vinnaren värd att lyssna på.
[tags]TV-tittande, TV-serier[/tags]
Kramsnö!!!