Typiskt. Det var bara för att det var måndag, som allting jäklades med mig – men nu har jag väl gjort undan veckans motgångar? 😉
Efter jobbet skulle jag åka och handla. OK, Speedy gick igång som han skulle, och jag tog mig till affären. Däremot, när jag kom ut och hade lastat allt i bilen, vägrade bileländet att gå igång. Han drog inte ens lite grann för att sedan självdö – han var totalt stendöd när jag vred på nyckeln.
Som tur var hade jag uppmärksammat en kille som satt i sin bil på tomgång på parkeringen (uppenbarligen väntande på någon) så jag knallade dit och bad om starthjälp. Startkablar har jag alltid i bagaget, så vi lindade ut dem ur den ihopfrusna härvan och kopplade alla sladdar som de skulle vara – och vips var Speedy igång igen!
Killen sa lite skamset att han trodde jag kom fram till hans bil för att tala om för honom att hans bilmotor knackade, men jag försäkrade honom om att det inte är mitt bekymmer. Han hade tydligen fått det påtalat för sig tidigare*, men jag brydde mig inte om det.
Det är i klass med folk som talar om för mig att det är farligt att röka. VAD???? Dethadejagingenaningom??? 🙄 Killen hörde ju själv att hans bilmotor knackade, varför skulle jag tala om det för honom? Han var ju inte vare sig döv eller korkad.
Nåväl, jag körde raka spåret hem och kopplade i batteriladdaren inne i garaget. I morse spann Speedy som en kattunge när jag startade honom, så han behövde bara lite omsorg för att bli på gott humör igen.
[tags]måndag, starthjälp, batteriladdare[/tags]
*) Livet på en liten ort. Alla vet allt om alla, och bryr sig i sådant de inte behöver bry sig om. På både gott och ont.
