Skrammel

Jag var hem till Byn och hälsade på svägerskan E, bara för att köra lite bil i värmen. Nu märks det att åldern börjar ta ut sin rätt. På mig, alltså. 😉

Både på väg dit och på väg hem skramlade inte bara bilen, utan även mina onda knän, så våldsamt i guppen längs vägen, att jag trodde knäskålarna skulle fara ur led. 😯 I vissa gupp tog det så ont att det kändes som knivhugg i knäna. Då körde jag ändå i krypfart, med solen i ögonen, för jag hade ingenstans bråttom – det var själva resan som var viktig. (Läs: kyla i bilen!) 😆

Jag vet inte om jag tidigare berättat (det har jag säkert, men jag tar det igen) att E bor på min “hemgård”. Hon var gift med min äldsta bror L, som dog i cancer för några år sedan. Han hade övertagit hemgården efter våra föräldrar. L och E fick aldrig några barn, och när nu E ska flytta tillbaka till L* ska A – min son! – ta över gården! 🙂

Han är full av flyttiver och har redan börjat köra dit saker. E har tömt ett rum inomhus där han kan ställa sina kartonger tills hon tömt bort det hon ska ha med sig, förutom alla uthus det går att samla saker i.

[tags]skrammel, knän, flyttcirkus[/tags]

*) L och E bodde tidigare i L, men sålde inte huset de hade – en enplansvilla – när de flyttade. Istället hyrde de ut det, men nu flyttar hyresgästerna, så E ska flytta tillbaka dit.

Gnäll inte!

OK, alla ni som önskat en varm och solig sommar – gnäll inte nu! Nu har ni ju fått precis det ni ville ha.

Själv lever jag i symbios med mina takfläktar, varvat med bilkörning för att kyla av mig med AC:n (som egentligen heter “klimatanläggning” numera). Jag hoppas verkligen att det snart kommer 1) moln, 2) regn och 3) svalka, för jag står knappt ut längre.

Nu är det dessutom full rötmånad, med fuktig luft och varma nätter. Kläderna klibbar på kroppen och ingen svalka kommer på kvällarna, då jag försöker ställa upp altandörren för att få in kallare luft. Under dagen var det 26 grader inne och 34 ute (på skuggsidan) men nu har det svalnat en aning sedan solen börjat gå ner.

Det är otroligt vackra solnedgångar, varje kväll sprakar himlen i fantastiska färger! Jag ids inte fota dem – dels har alla sett en solnedgång förut, dels ger inte mobilkameran färgerna rättvisa.

*fnissar* Ni märker det inte, men jag ser att när jag skriver på tangentbordet, sladdar naglarna på fel tangenter. Jag får korrläsa allt jag skrivit och rätta där det behövs. Ett tydligt semestertecken: mina naglar har blivit alldeles för långa.

[tags]hetta, plåga, fläkt, rötmånad, solnedgång, naglar[/tags]