Nu är jag uppdaterad om vad som händer i grannskapet!
Hundliv
Jag fikade med L, som bor ett par hus bort. Hon berättade att grannens skälliga hund är utbytt – han har skaffat en ny!?! Jag ser inte skillnad, då de är av samma ras, men jag har ju märkt att det evinnerliga skällandet har avtagit. Det skälls fortfarande, men inte lika mycket. Jag trodde att hunden till slut äntligen lärt sig att samma person parkerar samma bil på samma ställe varje dag.
Eftersom hunden bor bakom en presenning (se bild) har jag inte sett att den blivit utbytt under sommaren. Jag slår mig (mentalt) för pannan och undrar varför han alls har en hund? Han har haft ett antal hundar under årens lopp. De bor bara i hundgården, där de får stå och skälla ca 363 av årets dagar. Så blir det älgjakt, och då får hunden vara med i skogen ett par dagar, innan den hamnar i hundgården igen.
Röstning
Idag får man börja förtidsrösta! Ni röstar väl? (Även om man inte vet vilket parti man ska rösta på, så kan man alltid rösta med en blank valsedel.) Om man ångrar sig, kan man rösta igen i sin vallokal på valdagen. Att rösta är en demokratisk rättighet vi ska vara rädd om och använda oss av.
Jag har anmält mig som frivillig röstmottagare och ser hur (främst) våra nya svenska medborgare röstar nästan med andakt: varje röst räknas och är värd lika mycket! 😯 Extra roligt är det med (alla sorters) ungdomar som röstar för första gången, de grips också av stundens allvar.
Kärringar
Jag vet att jag inte borde irritera mig på dem, men en del av mina kollegor är riktiga kärringar (av båda könen…). Speciellt en av dem, som ger mig kalla kårar varje gång jag ser henne komma mot mig med Blicken. -Vad har hon nu för ”problem”? tänker jag och suckar inombords. Samtidigt är det ju bra att hon dyker upp med sina ”problem” (som består av hennes försök att slingra sig undan uppgifter) för jag håller mig uppdaterad om vad som gäller – och inte.
En annan av mina kollegor har tidigare kollegor som – av olika orsaker – bytt arbetsplats, och nu jobbar här. Det blir mycket snack om deras gemensamma tidigare arbetsplats under fikarasterna. Inte från de som (nyligen) bytt arbete, utan från min kollega som inte missar ett tillfälle att nämna det tidigare arbetet. *suck* Jag skulle hemskt gärna vilja snacka med de nya medarbetarna, för att lära känna dem lite grann, men genast är min kollega där och kommenterar allt. (Jag försöker alltså inte bli BFF med någon, utan bara lära känna dem mer än till namnet.)
Jag har ju haft dessa duschdraperier som ”avskärmning” på altanen. Från början satte jag fast dem även nedtill, men det släppte och jag iddes inte hitta på något nytt sätt att fixa till dem. De har fått flaxa fritt i vinden de dagar de inte varit ihopdragna bredvid stuprännan.
När nu kvällarna blivit mörkare, bestämde jag mig för att det var dags att plocka fram mysbelysningen till altanen. Sagt och gjort – jag tog ner draperierna, sökte fram krokarna att fästa ljusslingan på, och satte upp lamporna.
Lite mer stämningsfullt på kvällen, än under dagtid, och nu kanske jag ser om kattf*n har lagt en råtta någonstans på altanen – i min korgstol eller så… Inte för att hon har gjort det, men man vet aldrig. Jag vill inte sätta mig på något som inte ska vara på stolsdynan. 😉