Idag är en sådan dag då jag önskar jag kunde dra täcket över huvudet, somna om och göra en omstart. Tyvärr var det precis vad jag oavsiktligt gjorde i morse, så jag fick hälla morgonkaffet i en termosmugg och ta med mig. 😳
På sätt och vis var det tur att jag gjorde så, istället för att sikta på en dubbel espresso från jobbets kaffemask – den var trasig i morse! 😯 Jag hade dött, på riktigt, om jag inte fått mig kaffe! Tur jag tog morgonkaffet med mig! (För att lugna oroliga själar: lagom till kafferasten var maskinen igång igen.)
Just nu väntar jag på att telefontiden ska ta slut någon gång, så jag kan gå och hämta mer kaffe. Idag tror jag telefontiden varat i 14 timmar – det känns verkligen så. Är det inte lunch snart? Eller gåhemdags?
Det här är en dag för rutinärenden, då jag lämnat minst halva hjärnan hemma. Jag är inte alls med i leken, känner jag. Så går det när jag stressar iväg i halvvaket tillstånd. Bara därför har jag fått ett par nya saker att göra, som jag inte gjort förut och behöver vara skärpt för att få in rätt rutiner från början. *gaahhh*
