Dag: 23 september 2019

Jag har ”gjort vinter” i bilen: plockat in kupévärmaren och motorvärmarsladden igen, och sett till att isskraporna är på plats. Det var flera minusgrader i morse och min bil totalvägrade att starta. *suck* Det blir till att 1) köra in bilen i garaget ikväll och 2) koppla in batteriladdaren över natten. Om jag får igång den så jag tar mig hem, förstås.

Så här vackert var det i L när vi var där på kurs. Soligt och spegelblanka vatten – ända tills vi åkte hemåt. Då började det regna efter några mil, och sedan regnade och regnade och regnade det. Nå, då gick det fortare hem, p g a inga rökpauser. 😉

Vi såg förstås vägrenar, av alla slag… 😉 Kolla den som står längst bak, näst längst till vänster i bild – vilken hornkrona! Det måste ha varit en tjur med sitt harem, då både hanar och honor bär horn (som de tappar på vintern). En och annan kalv var också med, men jag hann inte få dem på bild.

Jag kan inte låta bli, utan måste visa er den allra sötaste lilla pyttetub med kaviar, som serverades till frukostäggen! 🙂 Det är lite löjligt att bli glad över små skitsaker, men den var verkligen gullig. (Däremot saknade jag inlagd sill till äggen, men det är en petitess.)

OK, då har jag lagt ut lite bilder, så ni ser vad jag haft för mig den senaste tiden. Annars, under helgen, har jag gått femtielva rundor i källartrappan för att sparka igång torktumlaren – gång efter gång. Tumlaren går 10 minuter, och så stannar den. Jag går ner och drämmer igång den, och så går den 20 minuter innan den stannar igen. Upprepar proceduren, och då går den en kvart… Med ett torkprogram på 2,5 timmar blir det många rundor i trappan innan första tvätten är torr. Sedan är det dags att stoppa in nästa… 🙄

Jag har även hunnit förbi till farbror K, så jag har börjat märka upp hans kläder med hjälp av små plastpluppar. Började med sockor och kallingar, de han var säker på var hans. Det är ju så på ett boende, att all tvätt hamnar i samma maskin, och sedan ska man försöka reda ut vems svarta kallingar eller sockor utan märkning som är vems. Nu kommer han att få tillbaka en del av plaggen i alla fall, och det finns mer att märka. Jag får ta det allt eftersom.

Efter samråd med A, som jobbar på ett annat boende, kom jag fram till att det är bästa sättet att fästa namnlappar. A har varit med om bortbleknade märkningar med pennor och faststrukna lappar som simmar fritt i maskinen – men Taggits sitter som berget, tvätt efter tvätt. Dessutom verkar alla ha svarta sockor och kalsonger med svarta storlekslappar inuti, så det inte går att skriva på dem.