Allmänt

Trött

Jag begriper inte varför jag är så trött hela tiden? Det kanske är det som kallas “vårtrötthet”, då jag – istället för att bli piggare av ljuset som återvänder – blir mer och mer trött ju längre våren går?

Samtidigt är det fantastiskt hur långa dagarna blivit! När min väckare ringer (05:30) är det redan helt ljust ute, och det dröjer innan det skymmer under kvällen. Snart är det dags att ställa om klockan igen, så jag under några dagar försöker komma ihåg 1) om jag ställt om klockan jag tittar på, och 2) åt vilket håll jag ställt den… 🙄 (Jag vet att “på våren tar man FRAM utemöblerna och på hösten ställer man TILLBAKA dem”.)

Allmänt

Vårväder

Soligt och varmt igår, kallt med skrapande av bilrutor i morse… Så går det när man inte ids köra in bilen i garaget under natten. 😳

Ikväll har facket årsmöte, med efterföljande middag. Jag har inte ställt in mötet, trots att andra ställer in både möten och utbildningar, då deltagarna a) är folk från jobbet som ändå träffar varandra dagligen, och b) är ca 10 stycken – vi är fler i fikarummet under vilken kafferast som helst. 🙄

A berättade tidigare under veckan att han tar ett extrapass idag, hela dagen, men jag SMS:ade honom att det finns lasagne i kylen om han vill ha. Risken finns att vi inte möts under lunchen när han jobbar de tiderna, men nu vet han vad som serveras.

Jag såg en ensam sångsvan flyga förbi i morse. Det känns som att det är lite för tidigt för dem än, men den kanske letade efter en partner? Annars har jag för mig att de är trogna till döden, så det var lite udda att se en ensam svan. Antingen en obunden ungdom eller änka/ änkling?

Vi har inte knölsvanar här, de bor inte så långt norrut. Ett vårtecken är att höra sångsvanarna tuta i grupp när de kommer flygande, eller har samlats vid något vattendrag. Ja, de tutar förstås på hösten också, när de lämnar oss för sydligare breddgrader. Lite kul att höra deras kakafoni, då alla har sin egen tonart och tutar i otakt med varandra. 😆

Men det främsta vårtecknet, som jag inte har märkt av än, är att höra storspovens sång. De kommer nog lite senare, det brukar vara mindre snö på marken när de dyker upp. Vi har fortfarande runt en halvmeter kvar.*

För att ge er lite katthistorik också, så kan jag berätta att när jag kom hem igår låg froppisen och sov djupt i soffan. Jag lät henne fortsätta att sova** tills jag hade middagskycklingen klar. Då vaknade hon av sig själv, putsade sig intensivt, och kom in i köket för att få en smakbit. Gullegumman!


*) Grov gissning, då jag inte alls mäter snödjupet någonstans, men någonstans mellan 75-50 cm kan det vara, där jag bor. En bekant mäter snödjupet hos sig, men bor där det alltid kommer mycket mer snö än hos mig.

**) Det är så kul att peta på henne när hon sover, för att väcka henne. Då säger hon verkligen “frrppp!” och tvärvaknar. Jag lät bli, för en gångs skull, även om det kliade i fingrarna… 😉