Påsken har varit ooootroligt lugn och stillsam, jag har bara varit hemma och inte gjort någonting särskilt. Sett på TV, slappat med katten, lagat mat och ätit. Precis som alla andra dagar, alltså.
En ljusglimt dök upp: B var sällskapssjuk och planerade att komma till kommunen under helgen, men inte till mig. Vi skulle istället träffas vid en lånad sommarstuga för att kunna grilla och umgås utomhus, p g a smittrisken. Självklart blev lille E sjuk kvällen innan, så träffen blev inställd. 🙁
Nå, vi får träffas senare, och jag tröstade B med att nu slapp jag fasan ifall E blivit sjuk kvällen efter träffen. Tänk vilken skräck jag fått stå ut med: är jag smittad eller inte? Är det covid eller inte? 😯 Jag ser verkligen fram emot att få vaccinet någon gång framöver, så vi kan umgås som folk igen.
Under över alla under: jag har bytt i kattlådan under helgen! Till slut blev det gjort, fast jag försökt skjuta upp det så länge som möjligt. Typiskt är att jag – när det är klart – undrar varför jag dröjt så länge med att fixa det? Det tar 20 minuter från start till mål, och det är inte särskilt jobbigt. 🙄 Froppisen firade förstås med att direkt gå i lådan och släppa ur sig två doppar, men sedan ville hon gå ut i alla fall. 😉
Vädret har varit bra, soligt och några plusgrader alla dagar, förutom igår. Då kom det snöblandat regn eller regnblandad snö, vilket man nu vill kalla det. Jag funderade på att köra in bilen i garaget, men iddes inte. Därför blev det kallare och enbart snö på kvällen/ natten, så bilen var täckt av snö i morse – sådan där klistrig snö som satt fast efter sidorna på bilen. Nå, det gick lätt att skrapa rutorna, och jag tog mig till jobbet.
UPDATE
Jag var hem och åt lunch, med en VÄLDIGT kelsjuk katt på bordet. Det gjorde att jag spillde både yoghurt och den smörade sidan av en smörgås på framsidan av min (mestadels svarta) klänning, men om jag inte låtsas om det så ser nog ingen det. 😉
Som ljudbok har jag just nu igång Peter Robinsons senaste: ”Innan mörkret faller”. Jag strölyssnar (mestadels) medan jag äter, så det har än så länge blivit en snuttifierad historia (10 minuter då och 10 minuter då) men det börjar dra ihop några trådar, även om jag inte hunnit så långt… 😉
Jag har lite svårt att fatta att det är tisdag idag, inte måndag. Måndag är ju min perfekta hatdag, då dygnet har femtielva timmar. Tisdag, däremot, brukar vara snabbt förbi. Nu är jag lagom förvirrad, men det är inget nytt. 😳 Förhoppningsvis går tisdagen snabbt, som tisdagar brukar!
Det blir ingen matsedel den här veckan heller, men jag har åtminstone inga rester att roa mig med till middag idag. Det blir nog en favorit i repris, d v s samma middag som igår – men färsk, inte uppvärmd. Jag köpte helgskinka (som julskinka kallas alla andra tider på året) och åt den igår med kokt potatis och äppelmos. Det duger gott till middag idag igen, om jag kokar nya potatisar. Eller också gör jag skink- och ostpaj. Jag får se vad jag känner för när jag kommer hem.
På tal om paj: jag hade tänkt göra ananaspaj under påsken, men det fanns ingen krossad ananas på burk, bara ringar. Nå, jag köpte ringar, men har inte idats krossa/ hacka dem än. Bäst jag tar tag i pajlagandet innan creme fraichen blir för gammal. Jag har haft andra godsaker att äta under helgen, så behovet har inte varit så akut.
