Dag: 11 april 2023

Jag fick träffa en riktig påskprinsessa, som var på gott humör och glittrade med ögonen! 🙂 Vi samlades hos A, jag och B med familj. Gossarna följde inte med den här gången, eftersom de hade pappahelg – och så har pappan skaffat en katt! (De kommer till B under veckan. Utan katt.) Jag hade både C och L som passagerare med mig på väg till Byn, men bara L följde med mig hemåt när kvällen kom (C stannade förstås hos A).

C hade bakat en magnifik tårta, med en frukt jag glömt vad den hette. Frukten var i alla fall knallgul inuti, så hon blandade den i grädden för att få en riktigt påskgul tårta! 🙂 Den var inte bara snygg, den var god också! Jag tog bara två bitar, då vi ätit mycket grillat – säsongens första! – innan tårtan kom fram.

När jag kom till byn, lastade jag av C och grejerna hos A först, men åkte sedan med L till H med familj. Jag skulle ju hinna träffa A som var på ”påsklov” i norr. 😉 Vi käkade (sill-lunch) och fikade (falsk slabakaka!) innan de andra åkte iväg på skoterutflykt, och jag for över till A igen.

Helgens roligaste var att ”tonåringen” B kommit ut ur garderoben – en 11 månaders ”valp” (är man ännu valp vid 11 månader?) som försökte sätta på L:s hund A, som är en vuxen herre, och inte alls intresserad av hanhundar. Det är väl hormonerna som sätter fart, men B var rolig i alla fall. 😆

Lilla A var alldeles förtjusande, förstås! Hon kryper runt och har nu upptäckt vindstrappan hos A. Den frestade henne oerhört, men hon är tack och lov hyfsat lätt av avleda med leksaker – än så länge. När jag åkte hemåt, undrar jag hur många som hann somna före lilla A den kvällen… 😆 Hon hade sovit två gånger under bilfärden de gjort under dagen, så hon var pigg som en lärka hela kvällen.

Annars har påsken varit lugn och fridfull, med kanonväder större delen av tiden! Solen har skinit från en klarblå himmel, och snön har smält i en rasande fart. Inte så att det blivit bart överallt, men marken börjar komma fram fläckvis här och där. Nätterna är kalla, så det blir skare på snön under natten, innan solen värmer bort den.

Siri har lärt sig att smyga elegant över skaren, så hon kan gå åt vilket håll som helst, där det inte tinat bort snön. Sigge är klumpigare, galopperar hårt så skaren bryts, så han får ta omvägarna när de ska till grannarna. Förutom de gånger han gillar att plumsa i snön, förstås. Han är ju ett snöodjur. 😉

UPDATE
Plötsligt händer det – en ”gammal bekant” hör av sig! Jag fick ett (jobb-) samtal från en tidigare kund, som flyttat långt söderut för flera år sedan. Så kul att höra att h*n har det bra och trivs på sin ”nya” ort (den är inte så ny längre, det är som sagt några år sedan flyttlasset gick härifrån) och att h*n kom ihåg att det var jag som skulle kontaktas för de ärenden som var aktuella. (Eller också kopplade växeln slumpvis rätt, men nu låtsas vi som att jag gjort intryck, eller hur? 😉 )

UPDATE 2
När jag kom hem på lunchen och släppte ut galningarna katterna, så hade de mycket uppdämd energi att göra av med… De jagade upp varandra i träden, hoppade ner och började om. Siri lekte murbräcka genom att försöka springa igenom Sigge, så han fick rulla ett varv eller två på den framtinade gräsmattan efter kollisionen. 🙄 Jag lämnade dem ute och hoppas de busat av sig ordentligt tills jag kommer hem efter jobbet.