Onsdag

Dagarna rusar iväg, snabbare än någonsin. Jag har nu – medräknat idag, eftersom jag skriver detta på morgonen – 11 arbetsdagar kvar före semestern, och jag kan knappt bärga mig, samtidigt som jag inte förstår hur jag ska hinna med allt jag behöver göra. 😳 Vissa saker måste göras undan innan jag blir ledig, annars får de ligga orörda tills alla semestrar för avdelningen är över (i mitten av augusti).

Jag lyssnar vidare på boken jag börjat med tidigare, och den är en slingrig historia. Jag har ännu inte lyckats lista ut vem den skyldige är, men har ett par teorier… 😉 Det är inte så många timmar kvar att lyssna på, men oj vad det händer oväntade saker hela tiden!

Vädret idag är mer grått än tidigare, men ingen nederbörd än så länge. Det blåser friskt och har gjort så i flera dagar, men jag hade en stund för ett par dagar sedan då det var så gott som vindstilla sent på kvällen, så jag kunde sitta och känna doften från den blommande häggen. Dessutom kände jag emellanåt en svag doft av nysågat virke – någon granne höll på med ett litet byggprojekt, typ nytt altanräcke, för det var bara en aning i luften. Inte som att någon sågar för att bygga en friggebod eller så. 😉

På tal om blommande häggar, så berättade jag tidigare att de sågat ner det mesta av den stora häggen utanför äldreboendet bredvid Snigelskalet. Nu är jag oroad för att en av de kvarlämnade stammarna kommer att knäckas av blåsten, för den knarrar ordentligt när det blåser. Tidigare har den inte knarrat, då den hade stöd från andra trädstammar underifrån, men nu växer den själv snett ut över den lilla gräsplanen – utan stöd. Nå, jag ska inte bry mig, de vet förhoppningsvis vad de kunde lämna kvar när de gick bärsärkagång med motorsågen. (Ja, jag är fortfarande sur för att de sågade ner allt, precis under blomningen.)

Hotell och matplats är bokade inför helgen. Jag hade först tänkt boka på restaurangen som hotellet har, men hittade ett annat ställe (utan konstigheter på menyn) som jag tror passar alla åldrar bättre. Det ligger inte alls långt ifrån hotellet, så jag orkar gå dit och tillbaka. Först hade jag planer på att boka gemensam mat för allihop, men tror det blir bättre om var och en får bestämma själv. (Jag kunde inte bestämma mig för en rätt, det fanns så mycket att välja på.) Whatever – vi kommer att äta tillsammans, och restaurangen har fått goda betyg av besökare, så det blir med största sannolikhet god mat. 😉

Mitt största bekymmer är – som vanligt – att jag har garderoberna fulla med ingenting att ta på mig 🙄 men om jag kan klämma in mig i en snygg klänning jag haft ”på vänt” så tar jag den. Återstår att prova den i god tid innan jag börjar packa. Packa och packa, förresten – jag behöver inte så mycket för en natt på hotell. Förresten kom jag nu på att jag har två klänningar ”på vänt” – köpta för att ha vid ett ”finare” tillfälle och sedan blivit kvar oanvända. Nu får jag ta mig i kragen och använda dem, innan jag växer ur dem (på bredden…). 😉

UPDATE
Lunchen var snabbt avklarad: fil & smörgås, med den sista tårtbiten (av marsipantårtan) till efterrätt. 😉 Nu är all disk – inklusive C:s tårtfat – i masken, som startats och beräknas vara klar när jag kommer hem igen.

Sigge kom in från stormen, men Siri blev kvar ute. Hon syntes inte alls till, men har säkert hittat något bra ställe att vara på. Jag är inte alls orolig för henne. Hon har varit in och ätit frukost i morse, så hon behöver inte gå hungrig.

Däremot blev jag lite orolig för prinsessan-på-ärten-dynorna till altansoffan; skulle jag ta in dem så de inte blåser iväg? De blev kvar ute, jag bedömde att de är för tunga för att blåsa långt bort. Inte som dynan i rökstolen… Den tar jag numera alltid in, blåst eller inte, för den rymde under en storm för några år sedan och hittades av en bekant – en bit bort efter gatan. 😯

Idag har jag roat mig med att sortera in i pärmarna. Det var lika mycket som vanligt, och då har jag ändå försökt hålla undan och sortera, allt eftersom jag fått in dokument. Jag förstår inte var alla papper kommer ifrån?!? Eller, jo, det gör jag, men i sådana mängder?

Inte nog med det; jag har även skrivit ner minnesanteckningarna jag gjorde under planeringsdagen förra veckan. Jag har säkert missat mycket, glömt vad vi egentligen tog upp på en del av punkterna, men det mesta är nu på pränt. De andra kan ju gå in och se (och rätta) om jag gjort fel. Jag är dålig på att anteckna, speciellt om jag pratar själv, och så var pennan outhärdligt dålig – jag trodde den skulle sluta skriva vid ungefär var tredje ord.