Jag är irriterad, trots att det är fredag, på grund av ett fackligt ärende jag skyndsamt måste ta upp med högsta hönset chefen. Det går inte att göra vad som helst utan samarbete med berörda fack, och det är ont om tid. Men, det är fredag-äntligen-fredag och snart är arbetsveckan slut! 🙂
Idag har jag ont i vänsterfoten, fick det redan igår. Jag har gått utan krycka hela veckan, och då har väl snedbelastningen på vänsterbenet blivit för stor, så foten har tagit stryk. Nu har jag plockat fram kryckan igen, för avlastning. Förhoppningsvis blir foten bättre under dagen, senast imorgon, så jag kan gå i trapporna och komma igång med tvätten ( = helgens planer).
Tidigare – i somras – har jag ställt ner värmen i huset så mycket jag kunde, då jag inte vill att elementen ska slå igång om det blir en lite kallare natt och fönstren står öppna. Nu är fönstren stängda, och värmen har börjat slå igång lite lätt. Jag kände värmeslingorna i badrumsgolvet igår morse och en del element är lite ljumma. När jag bär ner tvätten ska jag vrida upp värmen en grad eller två, för nu är det dags.
Sigge ville väldigt gärna gå ut i morse, men blev inte långvarig utomhus. Han var bara borta en stund, innan han väldigt gärna ville komma in igen. Siri vet jag inte om hon alls varit ut, då hon började klösa på soffan och ropa redan före 5. Jag var så trött att jag bara ställde upp altandörren en liten bit och låste den i öppnat läge innan jag fortsatte sova. 😳
UPDATE
Nu skiner solen och allt är bra igen! Den tidigare nämnda chefen fick krypa till korset och be om ursäkt. *he he* Katterna har gått ut, när jag var hemma på lunch, och försvann i fjärran. De går väl sina vanliga spanarrundor, det gäller ju att kolla så ingen granne gör något de inte godkänt. 😉 Sigge är fortfarande utan halsband, men det gör inte så mycket. Han är inte borta länge och vill helst vara inne om det är kallt/ blött/ blåsigt. Det börjar bli en riktig soffpotatis av honom. 😉
Sigge har börjat svälla på mitten – det blir nog bantningsfoder nästa gång, tror jag. 😆 (Den här gången köpte jag foder för känslig mage, då Siri verkar behöva det.) Siri, däremot, är smal under all päls. Hon har fortfarande kvar en del mindre tovor på svåråtkomliga ställen, men de lossnar förhoppningsvis av sig själva. Det är svårt att raka henne själv, jag skulle behöva en kompanjon som håller fast henne – men det går ju inte, då hon springer all världens väg om någon kommer. Själva rakningen är hon inte rädd för.