Sommaren är redan här, känns det som, även om det ”bara” är maj ännu. Risken finns ju att den här tidiga värmeböljan är den värme vi får i sommar, att det sedan blir kallt och regnigt, men för mig spelar det ingen roll. Jag planerar aldrig min semester efter vädret, utan numera går jag efter orken istället. Igår fick jag – angående semestrar – frågan om jag kommer att åka tillbaka till USA någon gång, och svaret är ”kanske, om jag orkar”. Mina dagar på resande fot börjar vara över; både knän och allmän ork håller på att ta slut.
Men det är – trots värmen – härligt att solen skiner och gräset grönskar och häggen blommar! 🙂 Jag hade en stund ”egentid” med rosa bubbel på altanen igår kväll, lite senare än jag tänkt, så solen hann försvinna bakom äldreboendets tak – men det var skönt i skuggan också, tills det blev så kallt att jag började frysa. Eller, ”kallt” är kanske inte rätt ord: det var ju ändå 18 grader varmt. 🙄 Visserligen en enorm skillnad mot när jag kom hem från jobbet, då det var 32 grader på altanen, men…
Min sortering av pappersdrivan som vuxit till oanade höjder på skrivbordet går bra! Inte så spännande, kanske, men verkligen dags att ta itu med den nu. Imorgon ska hela avdelningen iväg hela dagen till ett annat ställe, för att ha verksamhetsplanering i lugn och ro, så då hinner jag inte sortera något. Nå, jag satt kvar igår en stund och sorterade, så det är inte mycket kvar nu. Hipp hurra: efter sorteringen återstår arkiveringen… 🙄 Nå, den går ganska snabbt när jag väl sorterat allt i rätt ordning.
För den som undrar, så är tvätten fortfarande kvar i maskinen. Jo, jag vet, jag borde verkligen hänga upp den att torka utomhus i det fina vädret, men jag måste först ta mig ner till tvättstugan. Vilken dag som helst, jag lovar. 😉 Nu är åtminstone gräsmattan klippt, så jag behöver inte oroa mig över att tvätt hänger i vägen för gräsklippningen. Inte nu för att jag tror att den gör det i vilket fall som helst, men ändå.
UPDATE
Jag har börjat lyssna på en ny bok under lunchen: ”Vintergraven” av Peter May. Jag har inte hunnit längre än till (första?) liket, men förväntar mig en fantastisk historia, som han brukar ge mig. 😉
Sigge kom in och åt, men Siri är spårlöst försvunnen. Innan trackerns batteri tog slut under förmiddagen var hon nere vid idrottsplatsen/ fotbollsplanen/ isladan/ värmeverket – ungefär. Ja, ja. Hon kommer hem när hon blir hungrig, förmodligen redan ikväll. Jag är inte orolig för henne. Däremot är Sigge ute och springer på andra sidan Storgatan, och det gillar jag inte. Nå, han har varit där förr och lär gå dit fler gånger, men jag blir ändå lite orolig. Det är inte alla som bromsar för en katt, tyvärr…
UPDATE 2
Idag har jag åtminstone kommit ihåg att öppna vädringsluckan i kontorsfönstret, så kanske det svalkar av under natten? Lagom när jag var på väg hem igår kväll, kom jag ihåg att det skulle göras, men jag iddes inte vända om. A (vi sitter på samma sida av korridoren) brukar ställa upp sin lucka och har då svalt och skönt på morgnarna när vi börjar jobba. Jag tänkte prova hennes knep. 😉
På tal om A, så ställde hon in en benjaminfikus i mitt fönster för länge sedan, då den inte rymdes i hennes eget fönster. Jag varnade henne och sa att jag aldrig kommer att vattna den, dels för att jag glömmer, dels för att jag avskyr benjaminfikusar. Nu verkar den ha gett upp helt och hållet. Jag har fått tillåtelse av henne att slänga den, men jag ville bara visa förfallet. 😉
Den har gång på gång återupplivats av de vattenskvättar hon kommit ihåg att ge den, men nu finns det inget kvar att återuppliva. Kvistarna är torra och knakar/ bryts när man rör dem, det är inte bara att bladen har torkat. Ja, ja. Jag varnade henne.
