Jag oroade mig i onödan! 🙂 Den norska släkting som ringt mig igår under arbetsdagen, visade sig vara här – på campingen – med familjen! De kom på besök till mig igår, hela gänget, så vi fick gå igenom de senaste årens händelser, då ingen av oss är särskilt bra på att skriva eller ringa varandra om det inte är något särskilt. Nu är vi hyfsat uppdaterade och ska träffas igen för middag ikväll, på något av matställena i närheten.
En till liten ljuspunkt var det igår, förresten! När jag höll på att lasta Kalle i bilen, när arbetsdagen var slut, passerade en kollega som jag inte sett på hela sommaren, och hon tyckte jag blivit ”liten”. Jag blev så förvånad och undrade på vilken ledd, men hon menade på bredden (även om jag krympt på höjden också). 😉 Det lever jag länge på! 😆
Jag har ju, när jag började med viktsprutorna, talat om det åt alla som ville höra på, baraföratt. Det är kul, för många har frågor om både det ena och det andra vad gäller sprutorna, och nu har de någon de törs fråga. Jag svarar så gott jag kan, men är noga med att tala om att det är mina personliga upplevelser av sprutorna, andra kan få helt andra effekter/ biverkningar/ utfall.
Dagen idag började inte så bra, trots de glada nyheterna igår. Vikten har gått upp ca 1½ kg *djuuup suck* och muggen med skruvlock är bortom all räddning. Den läckte i morse igen, när jag provade om jag kanske skruvat för löst eller snett igår. Trots att jag skruvat på locket efter konstens alla regler så forsade vätskan ut ändå när jag provade vicka på muggen. 🙁 Ja, ja. Jag har slängt dyrare saker. Lite irriterande, bara. (Och tur att det inte börjat läcka i bilen, jag kollade igår. Muggen stod nog upprätt tills jag plockat ut korgen från bilen.)
Jag fortsätter att lyssna på boken jag håller på med, när jag nu vant mig vid dialekten. Även om jag bor nära finska gränsen så talas en helt annan sorts dialekt här, som inte alls låter som Mumin. Jag pratar inte själv vare sig finska eller meän kieli, men hör ändå skillnaden i brytningen när de talar svenska. Om ni undrar hur det låter här, så kan jag rekommendera att lyssna på någon bok av Mikael Niemi som han själv läst in, att jämföra med den boken jag nu håller på med. Tydlig skillnad! 🙂
Efter gårdagens styrelsemöte hade vi ett par kandidater att fråga om ordföranderollen. Nu har jag precis nappat upp den ena och har bara den andra kvar att fråga. Varför det ska ske så snabbt är för att anmälningstiden till årets områdeskonferens snart går ut, och det är jättebra om jag kan ta med den blivande ordföranden. (Även om jag inte vill åka, så kan jag offra mig och vara sällskap en sista gång… Om h*n tackar nej så åker inte jag heller.)
Veckorna rusar förbi. Det är redan torsdag igen, så jag måste packa sådant jag kan göra hemifrån – plus datorn – innan jag lämnar jobbet ikväll. Jag är lite i valet och kvalet: skriva ut en del listor som behöver gås igenom, eller försöka kolla dem på enbart skärmen? Det tål att fundera på, men det behöver inte ordnas just idag. Jag har ännu gott om tid, men – som sagt – tiden rusar iväg snabbare än beräknat.