Det händer då och då att jag blir lite nostalgisk, både här i bloggen och IRL. Oftast beror det på att jag råkat höra – eller bli påmind om – någon gammal favoritlåt, som förknippas med speciella minnen. Igår, t ex, spelade någon/några person/-er hög musik (från en bil?) när jag kom ut ur affären:
Åhhh… Gymnasiedisco i K, med kompisar jag inte sett sedan den tiden, vi var unga, vackra och starka och världen låg för våra fötter… *drömmer mig bort för en stund*
Nå, alla dagar var inte lika roliga och den tiden är sedan länge förbi. Ett trevligt minne, bara. År har lagts till år; jag har utvecklats, världen har utvecklats, Världens Bästa Kompisgäng är upplöst sedan jag-törs-inte-tala-om-hur-många år. Kort sagt: det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess.
Jag försöker att inte gräva ner mig i de tider som flytt. Det som har hänt går inte att ändra på, och allt var inte bättre förr. (Så gammal är jag inte än, att jag börjar hävda det! 😉 ) Jag ser istället framåt, mot nya utmaningar och nya mål.
Då mitt liv inte gått spikrakt den väg jag önskat från början, så har jag bara tagit ut en ny riktning och gått åt det hållet istället. Vägen blir slingrande, javisst, men det spelar ingen roll. Jag är glad och nöjd ändå! 🙂
[tags]nostalgi, Kiss, I Was Made For Loving You, tonår[/tags]
