Ingen risk att vi inte får en vit jul i år. Trots flera dagars töväder, med regn och blötsnö om vartannat, tillsammans med plusgrader, så ligger snön vitare än förut över gårdar, gator och hustak. Numera även i träd och buskar, tills vinden blåser ner snön därifrån igen. 
Det har kommit rejält med snö under helgen. Jag har ju bara varit utomhus på altanen, under tak, så jag har inte sett hur mycket snö som egentligen kommit. I morse fick jag plumsa nedför trappan och vada över gården för att ta mig till jobbet. 
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle bli less sötsaker, men nu är det nära. Vi fick bara godis, inga fruktkorgar, av arbetsgivaren i år, så det finns fortfarande drivor av godis kvar i fikarummet. Tyvärr har något smartskaft blandat alla sorter i stora skålar som står framme, så chokladen är halvsmält och klibbar så fort man rör vid den. I mitt tycke, alltså – jag förvarar alltid choklad i kylen och gillar inte alls när den är varm (läs: rumstempererad).
På tal om kylt godis… Vi skrattade så gott åt våra försök att koka knäck, förr i tiden när vi fortfarande iddes hålla på med sådant, min kollega A och jag. Det visade sig att även hon var för snabb med kulprovet och därför alltid fick förvara knäcken i frysen, annars smälte den bara och rann ut ur formarna! 
Till vårt försvar kan jag ju säga att knäcken blev god, men helt omöjlig att hantera om den inte var fryst.
