Det var dags för utbildning igår, för att fräscha upp våra kunskaper. Glad i hågen tog jag hem jobbdatorn kvällen innan, då jag planerade att utbilda mig hemifrån. Utbildningen skulle vara hela dagen, samma dag som den nya telefonväxeln skulle komma igång, så jag räknade med att då slipper jag både samtal och besök. Alltså kunde jag lika gärna sitta hemma.
Jo, tjena. Jag hann knappt slå igång datorn på morgonen, så ringde det… 😯 Den nya växeln går via datorn, inte via telefonjacket, så nu måste jag tala med folk som ringer upp – antingen direkt genom datorn eller genom hörlurar (beroende på om hörlurarna är in- eller urkopplade), oavsett om det är telefontid eller inte. Vi (mina kollegor och jag) har roat oss i morse med att få saker och ting att fungera som vi vill ha det, men nu är vi ganska ikapp med alla våra önskemål. Det enda är att telefontiderna inte fungerar – än.
Det var lika kallt ute som det var varmt inne. Nu börjas det. Hugaligen. Jag får väl dra det gamla skämtet om att det åtminstone är myggfritt, så har jag gjort undan det för den här säsongen. 😉 Jag ställde snabbt in den planerade shoppa-efter-jobbet-svängen jag tänkt göra igår, får ta den idag istället. Det är (förstås) ungefär lika kallt fortfarande, tror termometern stod på -19 grader i morse, men idag måste jag handla. Verkligen. Dessutom väntar jag ett paket och hoppas att det hinner komma under em, så mobilen piper fram ett SMS att paket finns att hämta när jag ändå far och handlar.
UPDATE
Jag hade vaga förhoppningar att eventuellt hinna handla under lunchen, men det blev inte så. Det blev lunch från Grillen istället, medan jag lyssnade på ljudbok i lugn och ro hemma, och sedan bar det iväg till hälsocentralen. Jag skulle på knäröntgen idag! 🙂
Tyvärr skulle tydligen alla andra också till HC efter lunch, för det fanns ingen ledig parkeringsruta! Jag körde runt på de två parkeringarna men en del blundar nog när de parkerar, för det var flera halvgluggar mellan bilar – så om jag haft en MC hade jag varit glad. Nu hade jag bil, så jag var inte glad. 👿
Jag var ute i god tid, så jag körde tillbaka och drog en runda genom samhället, innan jag åkte till hälsocentralen igen – och nu fanns det plötsligt en ledig ruta, väl gömd bakom en skåpbil! 😉 Så in genom dörrarna i sista sekunden, med andan i halsen, till röntgensköterskan. Hon vred och vände på mig och mina knän medan hon tog bild efter bild, så nu är mina knän väldokumenterade – för den här gången.
