Både igår och idag är det gråmulet väder utan den minsta gnutta sol. Nätterna är kalla, men dagarna blir aningen varmare – och de dagar solen visar sig blir det riktigt varmt, åtminstone mot husväggen! Nu är det lite skare, men om det blir varmare på dagarna så gör nattkylan skaren ännu hårdare. Skoterspåren förökar sig i rasande takt, precis som varje vår. Inte nu för att jag gillar skotrar, tvärtom, men de är ett vårtecken.
Jag bar hem lagom mycket jobbuppgifter, verkar det som, arbetsmängden stämmer precis med allt jag tänkt göra de här två dagarna. Dessutom kommer det alltid fler (och mer brådskande) ärenden i mailen, så jag lär hålla mig sysselsatt. Det gråa vädret gör att jag inte har någon större lust att sitta på altanen med näsan mot solen (a k a långlunch) utan det går alldeles utmärkt att se omgivningarna genom fönstret framför skrivbordet. En liten tröst är att det åtminstone inte snöar idag.
Mänskligheten orkar nog bara med en katastrof åt gången. Nu är det ingen som talar om covid längre, har ni märkt det? Det återstår bara att se var det här slutar. Höjda drivmedelspriser är bara början: allt kommer att bli dyrare. Mat, kläder, varor, el – ja, allt. En del människor preppar men jag har inte börjat. När corona lamslog världen bunkrades toapapper (!), nu är det vattendunkar och konserver som tar slut i affärerna. 🙄
UPDATE
Det är verkligen svinkallt ute! 😳 Vinden viner iskall genom märg och ben, fingrarna är alldeles stelfrusna. Det snöar åtminstone inte, men det har lagt ett näst intill osynligt lager frost på altanen = skithalt under tofflorna jag går ut och röker med… Nej, jag föll inte men foten gled helt oväntat. 🙄
