Jag har en ”hemlig” last; att se ”600 lbs” på TV och förfasas över tjockisarna som försöker få en viktminskningsoperation. Ja, jag skriver tjockisar, för jag är en själv. Inte i deras klass, men ändå. Det är så himla lätt att sitta där och förfasas över att ”begriper de inte att de måste äta mindre portioner och nyttigare mat” medan jag själv glatt stoppar i mig både det ena och det andra i matväg. Det är väl en sorts förnekelse, att se andra kämpa med vikten och bli uppläxade av dr Now för att de inte följer hans program, medan jag själv slarvar med maten så det visslar om det. 🙄
Igår hade facket medlemsmiddag, på fiket bredvid jobbet. Vi hade bokat pajbuffé, och det var jättegott! Självklart åt jag ordentligt, för jag räknar inga kalorier. Däremot höll jag mig från att äta något senare på kvällen, när jag parkerat mig framför TV:n för att se just dr Now & co. Den som behöver gå ner i vikt brukar äta väldigt mycket friterat och/ eller tårtor i början av programmet, men den här gången somnade jag så jag vet inte hur det gick för henne. Jag blev inte heller sugen på de godsaker hon stoppade i sig medan jag ännu var vaken. Var väl mätt, helt enkelt.
I morse var det -18 grader så våren har inte riktigt kommit igång. På dagarna har det blivit kallare, det droppar inte längre från taken även om solen är framme, men det är väl det som kallas typiskt vårväder: varmare och kallare dagar om vartannat. Nu ser det ut som att kylan ligger kvar ett tag till, men (peppar, peppar) ingen mer snö. Det räcker bra med den snö vi redan har; jag behöver inte oroa mig för gräsbränder den närmaste tiden. 😉
Jag ska kolla med F om vi ska övningsköra imorgon. Om inte, så kommer jag kanske att åka hem till Byn och äta älgköttsoppa. 🙂 Det är Byaföreningen som har skotercafé i Byns gamla Folkets Hus (man tar sig alltså lätt dit med bil) och just den här helgen har de ”gästkock” som kokar soppa. Annars kan man fika smörgåsar, semlor eller annat gott där. Jag får se hur jag gör – vädret verkar bli soligt, åtminstone på lördag, men jag har mycket att göra hemma också. Men det har jag ju varje helg. 😳
En liten seger är att jag inte lagat mat på hela veckan! Det blev matburkar under helgen, och så åt jag ute igår. Återstår dagens middag, som säkert kommer att bli något helt annat än det jag planerat, eftersom jag upptäckt en korvring jag behöver göra något av. 🙄 Dessutom skulle jag verkligen behöva rensa ur skafferiet, och då vet man aldrig vilka fynd jag gör där. Just nu har jag massor av öppnade förpackningar och misstänker att det finns flera av varje, t ex flera påsar med havregryn, strösocker, pasta, m m, som bara knuffats längre och längre in på hyllorna bakom annat jag ställt in.
Det är inte bara skafferiet jag behöver rensa… Hela köket behöver en rensning, och sedan är det bara att ta rum för rum. 🙄 Det tar aldrig slut, ungefär som med tvätten. 😉
UPDATE
Jag lyssnar på en bok, ”Terapeuten” av B A Paris, som börjar irritera mig – inte bara en aning, utan rätt mycket.
- Huvudpersonen har flyttat ihop med en kille, som dök upp i hennes liv för bara ett halvår sedan. Ingen gammal bekant eller vän till en vän, utan helt okänd.
- Hon släpper sitt gamla liv, för att flytta till London (-förort?) med honom, förutom att hon är besatt av personer som heter Nina – hennes syster som omkom i en olycka hette så.
- Nu har hon börjat vakna på natten och ”vet att någon är där” men när hon till slut vågar (???) tända lampan är rummet tomt.
- Alla omkring henne är mer eller mindre misstänkta, även hennes sambo: är han verkligen den hon tror att han är? Och varför ville han köpa precis det huset som någon (en Nina!) blivit mördad i?
- En privatdetektiv smyger runt i omgivningarna och har frågor till henne (???) om mordet som skedde långt innan hon ens visste att hon skulle flytta dit?!? Han är givetvis lång, mörk och snygg.
- Hon försörjer sig på att… Tja… Just nu ska hon översätta en roman från italienska till engelska, givetvis jobbar hon hemifrån så hon kan försöka tjuvlyssna på grannfruarna och ”bli en i gänget”.
- Sambon jobbar på annan ort, så det var först ensamma kvällar, men nu, när hon fått kännedom om mordet, ska han börja pendla varje dag.
Längre än så har jag inte hunnit och jag vet faktiskt inte om jag orkar med resten. Hispiga hemmafruar med för mycket tid att måla fan på väggen är inte riktigt min melodi. Det är som att någon kokat ihop alla Harlekinböcker jag någonsin läst, med miss Marple – nej, förlåt, med Kitty. 🙄 Oftast ger jag inga recensioner på böcker jag läser, men den här var rena smörjan. Eller också är jag inte på humör för den. Jag har läst annat av samma författare, som var riktigt spännande, men den här boken var ett bottennapp.
