För femtielfte gången upprepar jag för mig själv att jag ska inte börja med något projekt strax innan läggdags, bara för att jag tror det ska gå snabbt. ”Det är ju fort gjort!” Jo, tjena.
Det är de ljusa nätterna som ställer till det för min tidsuppfattning, trots att jag har bott här hela mitt liv* och verkligen borde vara van dem. På ett underligt sätt blir det aldrig kväll – det är ju ljust hela tiden.
Så jag kollar inte på klockan när jag börjar med något, utan upptäcker plötsligt – gärna halvvägs igenom projektet – att en bil stannar till, kör vidare, stannar till, kör vidare efter gatan. Oj, tidningsbilen!** Jag som ska jobba imorgon/ idag!
Nattens projekt var upprensning i köket. När jag flyttade alla småsaker, som samlats där, till sina rätta platser så började jag rensa där också. Ni vet; handkrämen till skåpet i badrummet, där jag hittade tom schampoflaska som skulle i plastinsamlingen, som blandats med konservburkar och pantflaskor, som skulle rymmas på soffan om jag bara flyttade sakerna jag hade där…
Inte nog med det, jag hade dessutom börjat föra över en av CD-böckerna till datorn som MP3-filer, och fick springa fram och tillbaka för att byta skiva med ojämna mellanrum.
Nå, köket är (till större delen) rensat, en massa saker har hittat tillbaka till sina platser, och jag hann få ett par timmars sömn. Jag kommer nog att överleva den här dagen också.
[tags]påbörjade projekt, plocka ihop, midnattssol, sena kvällar, tidiga morgnar[/tags]
*) Så tragiskt det lät. Det var inte meningen!
**) Jag har själv slutat med papperstidning för flera år sedan, men grannarna har.
Det där känner jag igen. Ett litet projekt växer lavinartat och slutar som en 4-månadersprojekt.
…eller varför inte flera år?
Jag drog ut så länge på mitt måla-vardagsrummet-projekt att färgerna hann bli omoderna innan de var på väggarna. Typ.