Författare: * Snigel *

Det är verkligen uppfriskande för humöret att köra en gammal Volvo emellanåt!

A lånade Mazdan för att åka till L, och lämnade sin bil i mina händer under tiden. Hans gamla slangbella är en bättre beg 245:a. Som av en händelse 😉 behövde jag åka hem till Byn precis idag, och det var idiotkul med den bilen!

Chocken över att växelspaken vibrerar på tomgång, växellägena är något sladdriga, rutorna har vev istället för elhiss… Detta blandades med den genomträngande doften/stanken av ett par Wunderbaum som dinglade i backspegeln och en bensinmätare som pendlade mellan det-är-ju-mycket-kvar och månntro-om-jag-tar-mig-hem, beroende på hur bilen lutade.

Efter de långa klättrande kurvorna uppför ett berg kom jag fram till en inbjudande raksträcka. Men, då jag åkt den vägen åtskilliga gånger i mitt liv, så vet jag att just den raksträckan bör krypköras, då den är full av gropar och knölar. Med gammel-Volvon är det som att köra stridsvagn – bara rakt på alla hinder som är i vägen.

Rättare sagt är det som att köra en gummisnodd; den gungar hit och den gungar dit. 🙂 Nostalgifaktorn var hög – det enda som saknades var en kassettbandspelare med ett band som trasslar sig.

Det bästa med att låna en gammal bil någon gång, är att verkligen inse vilken fin bil jag har nu! *älskar*

[tags]Volvo 245, nostalgi[/tags]

Ha!

Det är så typiskt: en välkänd (läs: ökänd) kund ringde mig idag för att kolla när ett stoppdatum var. Den kunden kommer alltid in en eller två dagar efter det stoppdatum som gäller och propsar på att få igenom sina förslag. Varje gång, det slår aldrig fel.

Skulle det bara gälla själva den sena kunden så skulle jag skita i det, men h*n har egna kunder som drabbas av förseningen – och då skyller h*n på oss?!? Gissa vilka de drabbade kunderna skäller på? Jajamensan, det är vi som får ta skiten.

Jag drog till med ett stoppdatum nära i tiden (d v s ungefär en vecka- 10 dagar innan rätt stoppdatum) och fick då ett svävande svar om ”ny dator som jag inte är van vid”. Det ska bli synnerligen intressant att se vad som händer den här gången. Eller, jag vet vad som händer men vill höra vilken ursäkt vi får, när h*n redan börjat köra med ny-dator-ursäkten.*

[tags]stoppdatum, försenad[/tags]

*) Det är alltså inte frågan om byte mellan PC och MAC, utan helt enkelt en fräschare variant av stationär PC än den h*n hade tidigare.

Visst händer det att även jag stavar fel någon gång emellanåt, speciellt att jag kastar om bokstäver i ord. T ex blir ”och” ofta ”coh”, och ”eller” blir ”elelr”, men jag försöker upptäcka felen genom en snabb korrläsning innan jag lämnar ifrån mig materialet. 

Tyvärr är det inte alla på jobbet som gör det… Idag har jag hittat flera nya felstavningar i en databas vi gör sökningar i, för att inte tala om alla särskrivningar. Det är direkt hårresande hur felaktigt viktiga ord kan stavas, alltså de ord man använder för att göra sökningen.

Ta ordet ”dokument”.* Det kan vara stavat:

dockument
ddokument
dåkument
dokumennt
dukomment
dok ument
o s v – i alla varianter ni kan tänka er

Självklart måste alla få göra fel någon gång, men ibland blir det bara för mycket för en petmoster som mig. Föreställ er att försöka göra en databassökning med femtielva felstavningar av samma ord. Till slut söker man bara på bokstaven D och hoppas hitta rätt felstavning… 🙄

[tags]felstavningar[/tags]

*) Det använder vi definitivt inte som sökord, jag använder det bara som exempel. Annars skulle vi få oändliga mängder svar på sökningen, då allt i databasen är just dokument.

Jaaa!!! Sofforna har flyttat! 🙂

Alltså, inte mina (onödigt dyra) skinnsoffor, som jag sover så gott på varje kväll utan de soffor B sålt åt en kompis, som inte haft tid att hämta dem – förrän nu. Jag slipper in i källargaraget igen! *tummen upp*

Jag blev smått avslöjad. Låg och slöade (okej, jag sov) på soffan med täcke och gamling på mig, när de som hämtade B:s soffor kom inklivande genom dörren. Nå, det är kanske inte första gången de ser mig i den situationen… 🙄

Var förbi till gamlingarna efter jobbet. Morsan sov mest, och jag lät henne vara ifred. Farsan var väldigt pratsam, och jag tipsade honom om att gå/rulla över till den andra avdelningen och hälsa på min morbror. De har båda gamla jakt-, fiske- och hundminnen att diskutera, och kan gott roa sig med varandra.

Farsan var ju mest orolig över att han miste sina ”kompisar” från förra boendet, när han fick flytta. Folk är mer dementa på det boende där de bor nu, men min morbror är hyfsat klar i huvudet. Han väntar på att få flytta till det andra boendet – som mina gamlingar precis flyttat från.

[tags]soffor, gamlingar[/tags]