Kategori: Allmänt

Idag känner jag för att gnälla över mitt onda knä. Den här gången är det vänster knä som spökar, och jag begriper inte vad som hänt. Redan för någon vecka sedan fick jag ont, ibland skär det till så benet viker sig. Jag får gå väldigt försiktigt – speciellt i trappor, men kan lika gärna få ett hugg i benet på plana ytor. 😳

(Jag vet att det finns mycket värre saker att oroa sig över just nu, men jag skiter faktiskt i dem. Det är mitt knä och det är jag som har ont.)

Jag vet inte riktigt vad som hänt. Antingen har jag trampat snett och belastat knät på ett oväntat sätt, eller också kanske jag halkat till med foten just när tyngden låg på det benet. Det är i vilket fall som helst väldigt onödigt att dra på mig det problemet nu, när det är halt ute och jag behöver handla.

Visserligen kan jag skjuta på handlandet ett par dagar till, men snart måste jag till affären. Haha, få se om det är tomt i hyllorna jag ska handla ifrån: den här gången behöver jag både toapapper och lasagneplattor! 😆 Det är i o f s inte helt akut, jag åt ju nyss lasagne och har precis fyllt på skåpet i badrummet med det toapapper jag hade hemma, men det är bra-att-ha-grejer som helst ska fyllas på meddetsamma – innan jag glömmer…

Än har jag inte plockat fram kryckan, men det är bara en tidsfråga. Jag har en krycka på jobbet (och flera hemma) så jag kan börja använda den när som helst. Om jag bara använder den inomhus, slipper jag fälla ut och in ”taggen” under som ska göra att kryckan får fäste på halkan. Kryckan är bökig att ta med i bilen, för att inte tala om när man ska handla och köra kundvagn.

Jag lyssnar på en bok av Elizabeth George just nu, ”Det innersta rummet”, som jag faktiskt inte tror att jag läst tidigare. Eller också är det så länge sedan att jag glömt bort den. Det kan också hända… 😳

Dagens lunch blir bortglömda rester efter helgen. Jag hittade dem igår i kylen, när jag plockade fram det jag skulle laga till middag. Lyxigt med varm lunch idag, annars hade det blivit yoghurt och smörgås. 😉

UPDATE
Hupp, jag ”råkade” beställa lite nya kläder… Hoppsan, hur det kan bli! 😉

Vilken tur vi har köksvecka den här veckan – precis då I, som annars har hand om köket på fm, blivit sjuk! Hoppas bara att det inte är något allvarligt 🙁 , vi klarar nog köket på egen hand. Det är ju bara en vecka åt gången.

Problemet just nu, i början av veckan. är att komma ihåg att fylla/ tömma diskmasken. Vanligtvis påminner M oss andra, men hon är ledig mån-tis. Vi får försöka komma ihåg det i alla fall, trots att vi har D-day idag. 😉 Sedan lugnar det ner sig igen.

Jag smet ur min frivilliga karantän* igår, och for till V för att äta söndagsmiddag. Det var lätt att hålla sig undan eventuella smittbärare: jag satt ensam vid ett bord i ett hörn, en familj satt vid ett annat bord i ett annat hörn. Annars var det väldigt öde. Ett par strökunder som hämtade beställd mat var också in, men bara fram och tillbaka.

Det är synd om företagare nu, i både mat- och hotellbranschen, och alla andra branscher. Kundtillströmningen har avtagit, det är väl endast mataffärer som går på plus i dessa tider. Konferenser och hotellövernattningar ställs in/ avbokas på löpande band. Det drabbar flera led i kedjan, inte bara arrangören.

Alla äldreboenden har väl besöksförbud vid det här laget, då folk över 70 år ska hållas smittfria. De som drabbas av isoleringen är de som är 70+ och bor i eget boende och behöver hjälp av anhöriga. Visst kan de anhöriga ändå gå dit för att hjälpa till, men vid minsta lilla snuva får de hålla sig borta.

---

*) Jag kallar det så, den här gången – övriga helger är jag inte heller så mycket på vift. Den här helgen behövde jag dessutom curla A när han jobbade. 😉

Trots att det var riktigt kallt i morse, -15 grader, så skiner solen nu och gör sitt bästa för att värma upp tillvaron för oss frusna människor i norr. 😉

Problemet är att isen (som bildas av den smälta snön) släpper igenom det som sandas ovanpå, och sedan fryser det på igen – det ser alltså ut att vara sandat, men sanden är under isens yta. Skithalt på sina ställen! Jag fick vara riktigt försiktig i morse, då det var ordentligt halt här och där.

För att förmörka det vackra vädret och mitt goda humör, så ringde en riktig kärring och försökte förstöra min dag. Hon ringde mig bara två gånger igår, få se hur många gånger hon hinner ringa idag… *mutter mutter* Problemet är att det inte ens är mitt problem; jag har gjort det jag skulle och kan inte ta ansvar för hur hennes ärende behandlas sedan. Jag hänvisade henne till en annan avdelning, så får de ta hand om henne.

Planerna inför helgen är att handla mat av något slag, eftersom A jobbar hela helgen. Jag behöver dessutom fylla på lite av varje, utan att för den skull bunkra upp inför apokalypsen, vilket har blivit väldigt populärt just nu. 🙄

Vi hade årsmöte med facket igår, med middag efteråt. Det blir färre och färre som kommer på mötena, trots att vi försöker locka med middag av olika slag. Ibland har vi ”bara” smörgåstårta i fikarummet, ibland – som igår – äter vi på restaurang. Så idag får A och jag äta lasagne till lunch igen. Sedan tror hoppas jag den är slut… Lasagne är gott, men det blir lite långrandigt att äta samma sak hela veckan.

UPDATE
Lasagnen är nu slut (tack och lov) men jag ville berätta något roligt: när jag kom hem på lunch var gården ordentligt sandad, traktorsandad! 🙂

Jag begriper inte varför jag är så trött hela tiden? Det kanske är det som kallas ”vårtrötthet”, då jag – istället för att bli piggare av ljuset som återvänder – blir mer och mer trött ju längre våren går?

Samtidigt är det fantastiskt hur långa dagarna blivit! När min väckare ringer (05:30) är det redan helt ljust ute, och det dröjer innan det skymmer under kvällen. Snart är det dags att ställa om klockan igen, så jag under några dagar försöker komma ihåg 1) om jag ställt om klockan jag tittar på, och 2) åt vilket håll jag ställt den… 🙄 (Jag vet att ”på våren tar man FRAM utemöblerna och på hösten ställer man TILLBAKA dem”.)