Kategori: Allmänt

Hipp hurra, lön idag! 🙂

Jag kommer att göra av med det mesta redan ikväll, framför min dator. Nej, inte onlineshopping, utan på den sida där banken fördelar mina pengar till alla andra som vill ha sin bit av kakan. *suck*

Om det blir någon krona över så ska jag till L på kurs/utbildning/seminarium/kalladetvadduvill imorgon, så då finns tillfälle att göra av med pengar på bokrean. Ja, kanske på något plagg också – jag är inte omöjlig. 😉

Egentligen borde jag ta itu med ”en-in-en-ut”-filosofin jag försökt införa tidigare, innan jag börjar shoppa loss bland vårnyheterna i klädbutikerna (gäller både online- och offlineshopping). Speciellt med tanke på vart jag ska senare under våren – i maj – där jag fick köpa extra väskor för att få med mig allt hem förra gången…

[tags]lön, räkningar, bokrea, shopping[/tags]

Så är jag tillbaka på jobbet igen, efter allt som hunnit hända sedan senast jag skrev något här.

Vi har drabbats av ännu ett svårt sjukdomsfall inom familjen, men h*n är snart på bättringsvägen – hoppas jag. Tillbringade i alla fall några timmar på akuten i S under natten mot lördag. Sov över i L, och passade på att hälsa på hos B och J när jag ändå var i närheten.

Nu syns bulan på B! Hon har en förtjusande liten gravidmage under kläderna! *lycka* Det känns genast mer verkligt, på något vis. 🙂 Jag hann också kolla på deras nya lägenhet, som är ljus och fin även under renoveringen. Den kommer att bli kanonfin när den väl är klar!

Idag har jag fått bevisat ännu en gång vilka gulliga arbetskamrater jag har, och är strängeligen tillsagd att jag ska gå hem om jag känner att jag inte orkar med arbetet. Nu består det mest av pappersvändande den här veckan, så det är inget ansträngande. Inte som förra veckan, då jag bara såg ett stoppdatum framför mig. Nu har jag tid att ta itu med prio-2-högen. Det är skönt att vara ute bland vanligt (läs: ickesörjande) folk också.

[tags]sjukdom, gravidmage, lägenhet, renovering, arbete[/tags]

Gissa om jag blev förvånad när jag skulle ta in dagens post. I postlådan ligger en plastpåse med en lapp fasttejpad utanpå: ”Öppna!”

I den hopvikta lappen stod: ”Hej kära du! Vi tycker synd om dig eftersom du inte fått någon rolig post idag. Därför ger vi dig detta bakverk. Vi gör detta för att förbättra världen och förgylla någons vardag. I hopp om ett bättre samhälle kommer vi att göra detta några gånger då och då. Vi hoppas att du kommer tänka på vad du gör för ditt samhälle. Tillsammans kan vi stoppa mobbningen! Bakat med kärlek.”

I påsen var två skivor chokladrulltårta?!? Kan man bli annat än glad av en sådan vänlighet, just när jag behövde det som mest? 🙂

(Jag har hört talas om gerillastickning, men gerillabakning var helt nytt för mig.)

[tags]överraskning[/tags]

Min äldsta storebror – jag har två – förlorade kampen mot cancern igår kväll. 🙁

Efter två tidigare operationer, cellgiftsbehandlingar, strålning och massor av kämpaglöd gick det till slut inte att hålla emot längre. Före jul fick vi beskedet att den tredje hjärntumören inte gick att behandla, så nedräkningen började. Det har varit en period av toppar och dalar men nu är kampen över.

Trots allt han gått igenom, behöll han det goda humöret och hoppet hela tiden. De senaste veckorna har han legat på sjukhus, därav mina sjukbesök. Läget har snabbt försämrats på slutet, men jag hann träffa honom en sista gång, och ta farväl, i tisdags.

Vila i frid, Lasse!

[tags]sorg, cancer[/tags]

Idag lyser solen och allt känns genast bättre, även om luften är kall.

Under lunchen väntade jag utanför grillen på min mat. Då och då hördes något som lät likt ett djur som råmade i nöd. Som den inbitna norrlänning jag är, vet jag att det är plågade skotermotorer som råmar nere på älvens is. Inget att ens lyfta på ögonbrynen åt.

Det syns inte så bra på bilden, men trots att föret är långt ifrån perfekt så har skoterspåren redan gjort en bred matta längs isen. Det är på både gott och ont. Jag gillar inte skotrar (de både luktar och låter illa) men samtidigt ger spåren oss, som inte har skoter, frihet att ta sig ut i landskapet.*

Man är väldigt oskyddad när man kör skoter, eller åker med som passagerare. A vurpade med sin skoter för några vintrar sedan** och har nu besvär med ryggen. Jag misstänker att det är skoterolyckan som ställt till det för honom, men det är inte mycket att göra åt den i efterhand. Träning, träning och åter träning av de rätta muskelgrupperna är väl det enda som hjälper.*** 

För att återgå till det perfekta skoterföret: just nu är snön för riklig och för lös. Det behöver komma en rejäl blida, som slår ihop snömassorna. Annars är det som att köra i kvicksand: ingen botten (alltså inget grepp) förrän man når själva marken. Inte kul för föraren då snön är meterdjup. Inte kul för markägaren som får mark och växtlighet söndertrasade.

[tags]snöskoter, skoterspår[/tags]

*) Detta förutsatt att spåren håller att promenera på, vilket jag inte tror att de gör riktigt än. Lite blida och sedan en omfrysning – då blir det stenhårt.

**) Vintern efter hösten då B totalkvaddade min bil, tror jag det var, enligt devisen ”en olycka kommer sällan ensam”.

***) Han är alltså inte sjukare än att han jobbar som vanligt (skrivbordsjobb) och ibland tar ett nappatag med min snöiga gård.