Kategori: Allmänt

Allt har gått på halvfart idag. Luften hade gått ur mig och jag har inte orkat så mycket. Jo, jag lyckades förstöra två älgstekar, eftersom jag stekte dem alldeles för länge. Någon som behöver sula om skorna eller känner för en intressant smak på tuggummi? 😉

Nu känns det bättre. Jag har laddat batterierna idag, mestadels i soffläge. Imorgon kommer B, idag har A varit förbi och jag har pratat med diverse släktingar i telefonen. Jag behöver städa. *sliter mitt hår i förtvivlan*

Köket är ett kaos och dammråttorna har dragit in höstlöv runt golven. Tvätten hopar sig och jag ”har ingenting att ta på mig”. Just den känslan är ett illa maskerat försök till tröstshopping, men jag håller emot. (Mest p g a att jag inte har plats för mer kläder just nu…) (Och jag behöver verkligen inget.)

Imorgon tror jag vi ska samlas för ett family pow-wow och försöka komma överens om hur vi vill ha det med begravning, dödsannons, o s v, innan vi pratar med begravningsbyrån (på måndag). Nu gäller snabba ryck, då datumet för begravning redan är inbokat. Långväga gäster bokar sina resor utifrån det, så nu blir det ingen ändring.

Plötsligt slog det mig att räkningarna måste betalas – jag har ju fått lön! Världsliga problem, men ack så viktiga. Av någon anledning känns det som att jag nog får gjort av med pengarna den här månaden också. Kanske inte lika fort som förra månaden, då jag servade bilen direkt efter lön, men allt brukar ju gå med.

[tags]älgstek, begravning, räkningar[/tags]

Det börjar dra ihop sig mot Halloween, det spektakel som (nästan) ersatt Alla Helgons Dag. Själv håller jag mig undan det förstnämnda så gott det går, för att bli stämningsfylld vid det sistnämnda. Det är då jag brukar åka till kyrkogården, tända ett ljus på graven, och se på alla andra gravar som också pyntats med ljus. Lite av en magisk stämning, långt ifrån ungar som springer omkring och ropar efter godis-eller-bus.

I år ska jag inte köpa hem något lösgodis att ha ”ifall grannungarna dyker upp”. Det slutar alltid med att jag själv trycker i mig allt – det tar en dag eller två, beroende på hur mycket godis jag köpt. Ibland funderar jag på att köpa en Riktigt Ruskig Mask att skrämma ev ungar med, men jag tror jag skrämmer dem bättre utan mask… 🙄

Pumpor kommer att – om de inte redan gjort det – dyka upp i affärerna, så man kan köpa för att karva ut en skräckinjagande ljuslykta, och försöka hitta ett bra recept på vad man ska göra med innanmätet (om man inte bara slänger det). Själv skulle jag inte ens komma på tanken, för det finns billigare ljuslyktor som dessutom inte kletar.

Lönen har kommit, hipp hurra! Med retrolön, hipp hipp hurra! Jag har varken tid eller lust att shoppa just nu – inte ens online – men det kommer väl fler dagar. Tänkte skriva ”helger” innan det slog mig att det faktiskt är onsdag? torsdag? vardag fortfarande. Jag var före min tid, hade hunnit till helgen redan. 😉

[tags]pumpa, halloween, allhelgonahelg[/tags]

Igår var jag helt enkelt tvungen att se avsnittet av Lyxfällan, som ”alla” pratar om. En ung tjej som lever lyxliv på krediter, utan inkomst. Hon är verkligen en shopaholic och allt som betyder något för henne är mode, smink och väskor.

Jag blir bara förtvivlad och förfärad när jag ser sådant. Visserligen är hon myndig sedan några år, men har hon inga föräldrar? Är hon söndercurlad? Född i överflöd? Varför förstår hon inte sambandet mellan att man först arbetar ihop pengar och sedan – om man har något över efter mat och hyra – spenderar dem? Har ingen uppfostrat henne?

Att sedan gå vidare och kolla vad hon har för sig i ett annat (skit-)program i den kanalen, gör mig ännu mer förfärad. Där står hon – efter att ha varit med i Lyxfällan för att lära sig hantera pengar – och viftar med kreditkortet i klädaffärer igen… Jag kan gå med på att hon inte är den vassaste kniven i lådan, men flickebarnet behöver ju hjälp!

När jag läser den smutskastning och allt hån som förekommer i kommentarerna till TV-inslaget blir jag nästan rädd. Hon har verkligen ingen koll på vad hon gett sig in i. Alla kan få sina ”15 minutes of fame” men det finns bättre sätt att starta livet på.

[tags]Lyxfällan, shopaholic[/tags]

Vissa dagar har jag Begär. Begär efter choklad. Idag var en sådan dag. Jag var tvungen att svänga förbi macken – enda stället som är öppet den tiden på morgonen – innan jobbet, för att köpa mig en påse Kinapuffar (röda, inte gula). Enda sättet att få mig att fungera när jag är på det humöret.

Det finns dagar då bara choklad hjälper. Dagar då jag vet jag kan få ett vansinnesutbrott eller en gråtattack av något så alldagligt som ett (jobb-)telefonsamtal. Då MÅSTE jag trycka i mig choklad för att kunna vistas bland folk, utan att ha tvångströja och/eller munkorg på mig.

Nu är jag lugn och snäll – har varit hela dagen – och skyller det på chokladen. 😉  Det känns som att jag kommer att få ett städryck ikväll, det skulle faktiskt behövas. Risken finns förstås att jag slappar ihop innan jag är hemma igen, men dammråttorna far ingenstans. De väntar så snällt på att jag ska jaga dem någon annan gång.

Jag kan få knäppa städryck: precis den lådan ska städas, och den ska städas NUUU! Även om resten av huset ser ut som ett bombnedslag, så är jag nöjd om bara den lådan blir städad. Eller om mina CD-skivor (de jag har kvar) sorteras i bokstavsordning. Eller om örngottsbanden blir krusade (inte för att jag har några band i mina örngott – men det kan ordnas…).* Jättenödvändiga saker, allihop, men Just Då är de viktiga.

[tags]choklad, PMS, städning[/tags]

*) För mina yngre läsare: förr stängde man inne kudden i örngottet genom att knyta små rosetter med band som var fastsydda parvis i örngotten. Numera hittar man bara sådana örngott på loppisar, i bästa fall. I alla fall så brukade Storartade Husmödrar krusa dessa örngottsband med en liten krustång (?) (här är jag lite osäker), alternativt vecka dem för hand, så de blev som små dragspel.