Kategori: Allmänt

Med tanke på den kyla som lagt sig över de norra delarna av landet, så verkar det som att vi får en vit jul i år igen (precis som alla andra jular). Det var nästan lite spännande tidigare, då snön som kommit regnade bort, men det kommer ju ny snö hela tiden.

Angående snö som faller; en på jobbet hade varit på tjänsteresa med bil igår, i värsta snöröken. När snön är så här lätt, går det nästan inte att ploga bort den. Den flyger bara upp och cirklar runt i luften, innan den lägger sig på vägen igen.

Vi var överens om att luftdraget efter plogbilarna drar upp den lösa snön ur dikena också, så det blir ännu mer snörök. En fördel med lätt, kall snö: istället för att skotta, går man bara ut på gården och hostar, så flyger snön iväg. (Ja, vi pratar bara om ytterst viktiga saker i fikarummet.)

[tags]vit jul[/tags]

Jag hatar tomtar. Dessa lismande rödklädda otäcka karlar som skrämmer småbarn. Läskiga typer i lösskägg som skrattar falskt och HO-HO-HO:ar i tron att de roar någon.

De är nästan i klass med ett annat hatobjekt jag har: stand-up komiker (they really SUCK). Inte roliga för fem öre. Jag byter snabbt kanal om jag råkar zappa förbi RAW, men har nu lärt mig vilken dag och vilken tid jag ska undvika programmet.

För att återgå till tomtarna: det finns stora och det finns små. De finns i vinterskrud och som trädgårdsprydnader* under sommaren. De återkommer i vidriga skepnader på omslagspapper, gardiner, dukar, plastkassar, som prydnadssaker, bestick, tallrikar, glas, muggar – you name it.

Som dekoration är de snäppet bättre än IRL, för dekorationer låter oftast inte. Inte heller rör de sig. Oftast inte. Några sorter gör det, men de är tack och lov få.

Tänk att det finns folk som samlar på prydnadstomtar och ställer upp dem i vitrinskåp för att se dem året runt! 😯 Aldrig-aldrig-aldrig hos mig.

[tags]tomtar, stand-up komiker[/tags]

*) Aha! Nu vet jag! Det är för att skrämma ogräset från att komma upp!

Jag ids inte gå hem och äta på lunchen idag, då det är så kallt (-20), utan ska istället köpa mat på grillen för att äta på jobbet.

Mat, mat, mat… Mina tankar surrar kring mat. Det blir lätt så före lunch. Igår köpte jag ett par laxfiléer som nu är lagda på gravning, efter konstens alla regler. Jag kan knappt bärga mig tills jag får smaka!

Medan jag svinades med laxen* höll B på att städa uppe på vinden. Hon plockade, dammsög, dammtorkade och t o m skurade alla rum – utom mitt. Jag är visst stor nog att städa mitt eget rum själv. 😉

Efter allt jobbet, bestämde hon att det som varit A:s rum skulle fortsätta vara kattfri zon. Dörren stängdes i lås, till katternas stora förtvivlan. Det finns inget som triggar en katts nyfikenhet som en stängd dörr, tro mig.**

Nu väntar jag med spänning på att hon ska städa resten av huset också. Ja, vadå? Jag står för maten, då får hon städa.

Angående julstämning: om jag hör ”Tänd ett ljus” en gång till kommer jag att kräkas.

[tags]gravad lax, storstädning[/tags]

*) Varje gång jag håller på med laxgravning så lyckas jag kleta fisk över hela köket. Alltid något jag glömt ta fram, eller tappar, eller vadsomhelst. Det mesta av fisken hamnar dock där den ska, minus en massa fjäll och slafs som fastnat på mig och min omgivning.

**) Att ha katt är som att ha småbarn igen. Man får inte ens sitta ifred på toaletten utan att någon krafsar bakom dörren och väsnas för att få komma in.

Jag var och handlade mat igår. Började köpa hem det som ”ska vara” till julen. Slogs av samma tanke som jag gör varje år vid den här tiden: det är som att vi bunkrar inför ett världskrig.

Kasse efter kasse, överfulla kundvagnar, långa köer i kassorna – äts verkligen all den där maten upp? Jag kan bara tala för mig själv, och jadå, den äts upp. En dag serverar jag julbord-med-allt, andra dagar siktar jag in mig på en rätt i taget. Att jag dessutom inte köper hem annat än sådant jag (och juniorerna) tycker om, minimerar risken för att behöva slänga något.

Tyvärr måste jag handla idag igen, då en del varor jag skulle ha (t ex färsk lax) var slut för tillfället och kommer in idag. Så ikväll blir det till att lägga lax på gravning, inte bara för att det är jul, utan för att jag gillar gravad lax. Det kan jag äta året runt, så efter gravning hamnar bitarna i frysen för att tas fram, allt eftersom de går åt.*

Det verkar som att jag är så väldigt fokuserad på julen just nu. Det kanske jag är, framför allt här i bloggen. Annars tror jag inte jag pratar så mycket jul. Det är mycket annat, både privat och på jobbet, just nu – men det bloggar jag inte om. Boring snoring. Inget att roa (eller tråka ut) er läsare med.

Snön ligger vit på taken, marken, vägar och gator. Träden är lite lätt frostbitna – på kvällen när jag spanar efter stjärnor kan jag ibland inte säga om det är en stjärna som glimmar bakom en gren eller om det är gatlyset som reflekteras i frosten.** Det snöar någon centimeter per dag, precis så det lägger ett vitt täcke på bilen, men inte mer.

Det slog mig att jag alltid skriver om vad jag gjort ”igår”, som om jag ligger en dag efter i rapporteringen. Sanningen är väl att jag sitter framför datorn hela dagarna på jobbet, så jag prioriterar annat (läs: TV:n) under kvällar och helger.

[tags]julmat, julprat[/tags]

*) De håller inte hur länge som helst i frysen, heller, men när jag tar fram en bit då och då, hinner jag inte bli less. Det kanske jag skulle bli om jag smällde i mig en hel gravad lax på en gång, och den risken vill jag inte ta.

**) Så poetiskt det där lät. Den prosaiska verkligheten är att jag måste roa mig med någonting när jag är ute och röker. Stjärnskådning är ett av alternativen.

Trots kylan (-16 grader) kämpade jag mig till jobbet i morse. Ryggen känns mycket bättre och jag har hopp om att ta mig upp på bron ( = trappen) när jag kommer hem. (Nedersta trappsteget, i betong, är mycket högre än de andra och kan vara svårt att ta sig upp på.)

Nu är det sista hela veckan före jul, och jag har massor jag ska/borde/måste göra. Jag kan inte fatta att det redan varit tredje advent, så jag har – i vanlig ordning – tappat en vecka före jul. Det gör jag varje år, så det är inget nytt.

Att ha varit ”handikappad” i fyra dagar har inte gjort stressen mindre, även om jag inte ska fixa något särskilt till julen. Vad jag behöver börja med är att köpa hem julmat, sådant jag kan ladda upp med i förväg. För övrigt behöver jag handla hem allt möjligt, då det mesta tagit slut under mina sjukdagar, eftersom ingen har handlat.

De extralysen jag önskat mig i julklapp till bilen är levererade 😉 men inte monterade, då det var så kallt under helgen. Nu får vi vänta på bättre väder, alternativt hyra in oss hos någon med ett varmgarage. Mitt eget garage är belamrat med diverse möbler som inte kan ställas ute i kylan.

Jag har själv delat ut de julklappar som önskats; noggrannt utvalda och utprovade av mottagarna. I år har jag inte ens orkat slå in dem. B skulle ändå prova sin julklapp direkt, för att se så storleken var rätt, och till A:s julklapp hittade jag ingen låda som var lagom stor.

[tags]kyla, vinter, jul, handla, extralysen, julklappar[/tags]