Kategori: Foto

Borta med vinden…

För några/flera år sedan gick min gamla hårtork sönder. Den nöttes helt enkelt ut. (Och det har kanske ingenting att göra med att B använde den flitigt.) Julen närmade sig, så jag önskade mig en ny i julklapp av juniorerna.

Julen kom och med den en ny hårtork. Nu är det ju så att jag oftast låter håret självtorka, det är bara när det är Ordentligt Kallt (typ -25 eller mer) och jag ska promenera till jobbet som jag blåser det torrt. Eftersom jag är gammal erfaren, brukar jag göra undan att tvätta håret på kvällen under kallperioderna, så hårtorken har jag inte använt många gånger under de år jag haft den.

Under julen använde B den – och då dog den! Hips vips lade den bara av!?! B var inte ett dugg förvånad, för hon lyckas ofta sätta sönder något. Saker bara självdör i händerna på henne. Ofta elektronik, men även annat. (OK, jag har själv mördat en dammsugare, men det är en annan historia.)

Nu ids jag inte önska mig någon ny hårtork, varken till julklapp eller födelsedag, eftersom jag ändå inte använder den. Behöver B en hårtork när hon är hos mig får hon se till att ta med sin egen.

[tags]hårtork[/tags]

Katterna och jag hade en lugn och fin nyårsafton. Jag åt räksmörgås och drack alkoholfritt bubbel framför TV:n, katterna fick nöja sig med bara räkor.

Vid tolvslaget gick jag ut på altanen och konstaterade att det märks att järnhandeln på orten slutat sälja fyrverkerier i år: endast två omgångar raketer smälldes av. En bakom kyrkogårdsparkeringen (där är det alltid någon som har fyrverkerier, då det är ett stort öppet område nedanför), en nere vid fotbollsplanen. Sedan var det över – men det flög förbi många orangea thailyktor, som blivit väldigt populära de senaste åren, på himlen.

Jag har läst. Och läst. Och läst. Eftersom jag brukar läsa på mobilens lilla skärm, provade jag istället läsa på surfplattan, för att slippa bläddra så ofta. Det funkade bra, det också. Ännu en sak att komma ihåg att ladda. 😉 Det blir mer som en pocketbok, då jag får mer text för varje bläddring – som en hel boksida. Däremot går det inte att ha plattan i liggande format och läsa på två sidor (alltså som ett helt uppslag).

Igår, nyårsdagen, hade jag en morgonrocksdag och ägnade mig åt kroppsvård. Jag duschade och smorde mig med diverse väldoftande krämer (så katthåren fastnar ordentligt på mig), gjorde akrobatiska övningar (klippte tånaglarna) och stylade min frisyr (klippte pannluggen någotsånär rakt).

Kattkalendern på jobbet är utbytt till 2017 års modell. Nu är jag redo för ett nytt år! 😉

[tags]nyår, bubbel, räkor, fyrverkerier, thailyktor, surfplatta, kroppsvård[/tags]

Så till den stora frågan, som dyker upp varje år så här dags: när ett nytt år ska börja. Har jag lärt mig något av det år som gått?

Njaaeehhh. Det kan jag väl inte påstå.

Jag har gjort av med massor av pengar som jag inte hade, så nu är jag belånad upp över öronen. Fönstren och altandörren är dock till full belåtenhet, vad gäller värme-putsning-ljuddämpning-snygghet. 🙂 Det är bara kvar några smärre skönhetsfel, som kommer att åtgärdas så fort materialet som ska bytas ut har kommit (förutsatt att hantverkaren har tid – det kan dröja till i mars).

Min 5:2-diet gick bra så länge jag höll tag i den, men nu har jag slappnat av och går upp i vikt igen. Inte bara under julen, utan sedan flera månader… 🙄 Det är läge att plocka upp dieten igen och vara hård mot mig själv. Ingen annan än jag kan styra upp den önskade viktnedgången, så det är bara att bita ihop och börja om. Nu vet jag ju var jag har mina triggers.

Bilen är inte servad den här vintern. Varje höst brukar jag se till att få en service gjord, så jag vet att allt är OK innan vinterkylan, men det blev inte av i år. Jag hoppas ändå bilen håller ihop tills jag får tummen ur och beställer en servicetid. Någon gång under våren-sommaren-hösten. När jag har råd… 🙄

Jag har nämligen anmält intresse för bredband via fiber, som går på ungefär 20 papp att koppla in. Det betyder att det inte blir något resande den närmaste tiden – varken i år eller nästa år. Själva biljetten går nog ganska snabbt att spara ihop till, men jag ska ju ha råd att s-h-o-p-p-a också!

Så, vad har jag för förväntningar inför det kommande året?

Jag är den typiska vi-får-se-vad-som-händer-typen; oroar mig inte i förväg. En sak har jag lärt mig under årens lopp, och det är att inte ta ut bekymmer i förskott – då får man ju oroa sig två gånger. En i förväg och en när/om det verkligen händer/har hänt.

Mitt liv är fullt av s k ”måsten” och ”borden”* och somliga saker ska jag verkligen försöka ta itu med. Om inte i år, så nästa eller nästnästa. Det gäller att inse sina begränsningar och sitt ansvar: om folk omkring mig inte lyckas så är det inte mitt fel. Om jag inte lyckas är det mitt fel, så jag ska varken skylla på andra, eller gräma mig över det innan jag ens försökt.

Jag drömmer om ett välstädat, välrensat, sorterat, smakfullt inrett hem. Tja… *host host* I nuläget är nya soffor mest akut, då dynorna börjat spricka i sömmarna. (Dessutom är stora soffan väldigt nerlegad, vad nu det kan bero på…? 🙄 ) Frågan är väl om jag kommer att göra något åt det under året eller om jag bara lägger en filt över och låtsas som ingenting…

Vi får se vad som händer, helt enkelt! Vem vet vad jag snavar över under årets gång? En ny hobby? Nya äventyr? Ett nytt sätt att göra av med pengar? 😉

Bild snodd från FullyFeline.com

[tags]sammanfattning, året som gått, fönsterbyte, 5:2-diet, bilservice, bredband, resor, året som kommer[/tags]

*) Allt jag ”måste” och allt jag ”borde” göra ÄR faktiskt inte livsviktigt. Mycket går att rensa bort från mina (mentala) att-göra-listor. Att ständigt gå runt med dåligt samvete för att jag har ogjorda grejer är inte bra. So what om jag inte gjort det? Det är ju bara jag som bryr mig!

Jag fick den julklapp jag önskat mig av juniorerna: en kvast att flyga iväg på sopa altanen med.

Igår, efter jobbet, var det ett tunt snölager på altanen – så tunt att man t o m såg kvistarna i virket. Jag tog min kvast och började sopa, var inte ens i närheten av att stöta emot räcket…

Då gick kvasten av!?! Plasten i fästet sprack, så det är stört omöjligt att fästa om skaftet i borsten. 🙁

Jag skickade bild till B och frågade om hon har kvar kvittot, så får vi se hur det hela slutar.

Altanen blev sopad i alla fall, med den minikvast jag köpt åt lille J förra vintern. Den är inte fullt 80 cm hög, så jag får gå dubbelvikt, men den håller – än så länge.

Jag fick en julklapp till, som jag inte har provat än. Den kommer nog till användning under nyårshelgen. Fortsättning följer… 😉

[tags]kvast, julklapp[/tags]