Kategori: Foto

Vilken tur min kära svägerska E hade mig till hands idag!

Hon råkade ut för något jag råkat ut för flera gånger under tidigare vintrar: bakhjulet på bilen frös fast medan den stod parkerad. Så lätt att åtgärda när man vet vad felet är och hur man ska göra.

1. Se till att ha med en yxa i bilen, förslagsvis i bagageutrymmet.
2. När du listat ut vilket hjul som frusit fast, låt baksidan av yxan ”gunga” av sin egen tyngd mot navet i nämnda hjul (kallas även att ”knacka”) några gånger.
3. Prova backa en bit. Kör sedan framåt en bit. Om hjulet fortfarande är fastfruset: knacka mera! Eventuellt lite hårdare.
4. När du fått hjulet att lossna och tänker parkera bilen efter att körningen är slut, se till att parkera så du backar från parkeringsplatsen nästa gång du startar bilen.

Detta har hänt mig flera gånger med framhjulsdriven bil vid snöfall av den lätta, yrande sorten. Snön virvlar upp under bilen och lägger sig att smälta på bromsbeslag/-skivor/-mojänger under färd. När bilen parkeras fryser den smälta snön till is, och bromsen på (åtminstone) ett bakhjul fryser fast.

Det är alltså min teori om vad som händer. Jag är inte mer teknisk än så, men jag ser till att ha en yxa med mig i bilen under vinterkörning. Förra vintern fick Räddningstjänsten komma och knacka loss mig, då jag inte hade någon egen yxa.

[tags]fastfruset hjul, yxa, tips[/tags]

Jag skickar inga julkort längre, inte ens i mailen eller mobilen.

Däremot vet jag att många fortfarande skickar julkort, för att de tycker det är roligt/ ett måste/ tvång. Jag vet alltså inte varför andra fortfarande gör det, men jag själv ids inte längre. Hur många julkort som ”åker vilse” p g a felaktig adressering vet jag inte, men jag har sett skrämmande exempel under årens lopp…

A och O när man skriver julkort (ett tips till de som fortfarande gör det) är att hålla adressboken uppdaterad. Sedan kan man ställa sig frågan: varför skickar jag till den här personen/familjen? Jag fick själv julkort i många år, trots att jag flyttat, från en f d brevvän, vi kan kalla henne Lena.

De första åren stod det ”God Jul önskar Lena”. Så småningom blev det ”Lena och Peter”, som följdes av ”Lena, Peter och Stina”. När de blev ”Lena och Peter, Stina och Rasmus” hade jag för länge sedan tappat Lenas gamla adress – den jag skrev till först, på den tiden vi var brevvänner och fortfarande bodde hemma hos föräldrarna – och har aldrig fått någon nyare adress.* Så småningom slutade julkorten komma, men jag vill minnas att det blev ”Lena, Stina och Rasmus” innan de försvann. 😉

När juniorerna var små plågade jag släkt och vänner med julkort med de små odjuren som motiv. Det gick över ganska fort, men det är en fas varje förälder ska igenom. Numera har jag en linslus, som typiskt nog ska vara med på varje annan bild, men vägrar stå stilla när jag verkligen ska fota henne. Hon skickar inga julhälsningar, utan försöker komma på vilken sorts råtta som bor under vecket på bordsduken. En Osynlig Bordsråtta som behöver dödas, med duk och allt?

Tänkande katt. Nobelpriset nästa?

[tags]julkort, brevvän[/tags]

*) Vi började skriva till varandra på den tiden vi var hästflickor, men julkorten följde med långt upp i vuxen ålder. På julkort skrivs inte mer än förnamn, så jag vet inte vad Lena hette i efternamn. Hon kan ha bytt flera gånger? Det sista julkortet hade oläslig poststämpel, så jag vet inte vart hon tog vägen. Jag undrar fortfarande hur hon höll sig ajour med min adress, då jag hann flytta ett par gånger under åren som gick.

Julen är räddad! Jag har lagt lax på gravning; min egen goda gravlax som förgyller jularna i Snigelskalet.

Skrovet är färdigkokt, i saltat och kryddat vatten, så det ska rensas och bli till laxsoppa imorgon. Ja, inte bara den kokta laxen, förstås – diverse annat ska också med i grytan. Annars blir det ingen soppa. Eller en väldigt tunn sådan. 😉

[tags]gravad lax, laxsoppa[/tags]