Kategori: Foto

Nu har vintern börjat. Jag har sparat hela veckan med att sätta igång snöskottningen, men idag var det dags. Konstigt nog kändes det som att jag höll på hela dagen, men jag ser till min stora förvåning att det fortfarande är många timmar kvar?!? Det är t o m fortfarande ljust ute!

Vi har faktiskt inte mer snö än så här, men det tar ändå tid att skotta det lilla som kommit.

Det är väl så att när man håller på med något tråkigt så känns tiden oändlig, och när man gör något roligt rusar timmarna iväg likt minuter. Nå, jag har dammsugningen kvar, och gudarna ska veta att den behövs. (Nej, ni får inga foton av hur stora dammråttorna blivit, jag vill inte skrämma er.)

Efter att ha använt mig av stängda dörrar till juniorernas rum i några månader, har jag nu plockat i ordning på vinden* och öppnat dörrarna igen. Madamen är lycklig över att ha fått tillbaka sitt ”eget” rum, då hon älskar att sova på bäddsoffan i A:s rum. Ingen verkar ha varit i B:s rum, då sängen står orörd, men det är nog för att gamlingen hellre sover på soffan med yllefilten (och mig…).

För att göra skottandet roligare lyssnade jag på min senaste bok. Den är faktiskt bättre än jag väntade mig, då jag aldrig läst (eller hört) något av den författaren tidigare. Dessutom passar den alldeles utmärkt att skala potatis till, men det gör ju alla MP3-böcker. Jag sätter mig och skalar medan jag lyssnar och hips vips är potatisen slut.

Oj, nu föll en (gammal och grå) katt ner från soffans ryggstöd igen! Jag försöker låta bli att fnissa – han kan ju bli stött! – men det är svårt. Då och då halkar han ner från ryggstödet, ibland på framsidan, ibland på baksidan. Han sover så djupt att han inte märker att kroppen hamnat för långt ut på kanten och börjar ge sig iväg. Oftast hinner han hugga fast så han inte åker i golvet, men det har hänt att han inte hunnit. Då hörs en duns, och så kommer en omtumlad purken katt fram från bakom soffan och blänger ilsket på mig, när jag fnissar.

[tags]skotta snö, dammsuga, stängda dörrar, vind, Själakistan, Ann Rosman, skala potatis, katt som ramlar[/tags]

*) Vinden = övervåningen. Jag blev förvånad då någon trodde att jag pratade om en sådan där vind där man öppnar en lucka och fäller ner en stege. Nog för att det skulle varit bekvämt att stänga in juniorerna uppe på en sådan men hos mig kallas det ”spånvinden” och används inte ens som förråd. Jag har alltid kallat övervåningen för vinden (eller vindan).

I kommunen där jag bor utövar vi sopsortering, vilket innebär att vi t ex har två olika soptunnor: en grön (större) för brännbart avfall och en brun (mindre) för kompost. Besökare från andra ställen, där inte sopsortering införts än, tycker det verkar besvärligt, men det är det inte alls!

Jag är ju en i grunden väldigt lat människa (och har grymt halkiga innetofflor på snö…) så jag springer inte ut med sorterade sopor i garaget. Allt jag sorterar ryms inne i huset, utan besvär. Enda problemet med sopsorteringen var att lära sig sortera rätt från början, men nu tänker jag inte ens på det. Det är så naturligt, då jag sorterat i flera år.

Till att börja med: sophinken under diskbänken har blivit två. En vanlig hink med vanlig plastpåse, för det som kallas brännbart, och en liten ”gallerkorg” med speciell kompostpåse (som löses upp med tiden, vilket inte vanlig plast gör) för matrester och annat komposterbart.

Kompostkorgen hänger högt upp på insidan av skåpdörren, så sophinken ledigt ryms under den när dörren stängs. Observera plastpåsen jag klämt in mellan sophinken och väggen: där samlar jag mjukplast. (På den lilla hyllan ovanför ligger rullar med kompostpåsar. Ifall ni undrar.)

När jag öppnar andra dörren till diskbänksskåpet ser man min stora samlarpåse. Den fylls till 99% av kattmatburkar (metallförpackningar). Emellanåt har jag något av glas (färgat eller ofärgat) eller hårdplast som också slängs dit. (För intresseklubben: i den röda bunken på hyllan har jag nya diskborstar, -trasor och annat som hör till diskning.)

På kökssoffan samlar jag  – förutom mina IKEA-fynd 😉 – papper och hårdpapp. Tidningar, reklam, kataloger, etc, i kattpåsen. Mjölkpaket (ursköljda med kallt vatten), pizzalådor och annan kartong i den svartvita påsen.

Till sist samlar jag glödlampor och batterier i prydnadsburkar jag ändå har stående framme på köksbänken. Lättåtkomligt, och så får jag ju användning för burkarna!

Vad gör jag sedan med alla sopor jag samlat på mig? Jo, jag kör till någon av återvinningsstationerna, där det finns stora uppsamlingskärl för alla sorters sopor utom brännbart och kompost. (Det använder man tunnorna till.) Det är lätt att slänga rätt sak i rätt behållare, innan jag kör hem mina samlingsförpackningar och börjar fylla dem igen.

Visst händer det att jag slänger sådant jag kanske borde ha sorterat i ”brännbart” istället, t ex Bregottpaket. Istället för att använda hett vatten och diskmedel för att rengöra den smöriga plasten och försöka få loss kartongen från utsidan av förpackningen, så anser jag att det är större energivinst att slänga allt i brännbart. Någon måtta får det vara!

Jag skriver inte detta inlägg för att vara Bror (Syster) Duktig för er som inte sopsorterar, jag ville bara visa hur enkelt det faktiskt är. Och så behövde jag använda kameran A lånat åt mig! 😉

[tags]sopor, sopsortering, kompost, pappersinsamling[/tags]

Jag är så rosa idag.

I somras köpte jag ett halsband (som är två) på loppis och kör idag med ett av dem flera varv runt armen.

Det andra har jag runt halsen. Detta matchar jag med knallrosa bröstcancerband på den grå koftan. 

En liten kattbrosch (ca 2 cm bred) med rosa nos pryder jackan.

Hur snyggt som helst! 😉

[tags]rosa, bröstcancer[/tags]

Jepp, nu börjar det bli vinter! Självklart är sommardäcken på bilen, men det kommer att ändras under kommande helg, hoppas jag. Fram till dess står bilen så fint i garaget.

Det måste ha varit varm snö som kom igår (medan jag sov framför TV:n…) för det var väldigt isigt redan i natt, då det frös på. Att det fortfarande var kallt när jag skulle gå till jobbet gjorde inte saken bättre… Blank is efter hela gatan!

Så här såg det ut i morse när jag gick ut. *gaaahhh* Inte redan!

Längs min väg till jobbet är det en liten, men brant, uppförsbacke. Där fanns – tack och lov – en liten smal remsa någotsånär isfri asfalt längs ena kanten, så jag tog mig upp utan vurpor.

Egentligen är det nästan löjligt att vara så rädd för halkan, men efter några rejäla vurpor och med dåliga knän, så vet jag att det dels tar ont, dels kan vara väldigt svårt att komma upp utan hjälp. Speciellt om ena (eller båda) knäna tagit stryk.

Den här vintern är jag i alla fall ordentligt förberedd inför eventuella vurpor! Jag har inte mindre än fem kryckor till mitt förfogande, ifall jag skulle skada knät. 🙂

[tags]is, snö, halka, knän, kryckor[/tags]