Allmänt, Foto, Katter

Idolfoton

Nu är det äntligen dags för idolfoton av mina nya sambos! 🙂 Jag börjar med Sigge, den store charmören. Han låter sig villigt klias, även om han inte gillar när jag reser mig från soffan – då gömmer han sig under den andra soffan. Det går nog över, vi bondar mer och mer.

Siri har byggt bo i sovrumsgarderoben (eller under dubbelsängen, jag är inte riktigt säker på vilket ställe hon föredrar) men visar sig mer och mer i trappan. Nu har hon slutat springa som en oljad blixt, nu lufsar hon lugnt över trappstegen. Hon blir inte heller rädd när jag ser på eller pratar åt henne, hon stannar till och lyssnar, men lufsar sedan vidare igen – uppåt eller nedåt, det håll hon var på väg.

Sigge är snabbare än blixten! 😯 Han har nu upptäckt att det finns ett ”ute” när jag går genom altandörren för att röka (japp, han smet ut en gång) och lurpassar för att hinna göra om äventyret. Som tur är har vädret varit pissigt hela helgen, så han har inte gjort om försöket, men han kommer närmare och närmare altandörren… 🙄

Makrill i tomatsås lockade fram Siri från sitt gömställe, och jag ser att det är hon som bestämmer av de två. Sigge vågade sig inte fram medan hon åt, han väntade med att äta tills jag burit ner skålen i köket. Han ”ropar” ofta uppför trappan och springer sedan upp, men hon gillar inte att han sitter i trappan när hon är nere i köket och äter. Jag hör att hon väser åt honom; ”Sitt inte där och blockera min flyktväg!”, även om vi blivit mer vänner sedan jag bjöd på makrill.

Jag har undvikit tvätten hela helgen (haha, såååå ovanligt) men upptäckte att katterna rivit ihop drivorna av kläder jag samlat bredvid sängen: en med smutstvätt, en med kläder som ska kastas. Nu får jag sortera om allt igen. De har nog haft rally där uppe, för täcket (!) hade börjat flytta sig från sängen… 😉

Det var dags att ställa om till sommartid under helgen. Tja… Jag må ha ställt om alla klockorna, men min kropp går fortfarande efter vintertid. Dessutom hade det snöat (och drivit snön) hela helgen, så jag fick först skotta mig ut från Snigelskalet i morse och sedan sopa av hela bilen – i motvind, så allt som lossnade från bilen blåste över mig istället. 🙄 Nåja, jag tål snö, men det kändes verkligen att det var måndag.

Jag har redan hunnit med en besökare på kontoret, när jag knappt hunnit sätta mig och innan jag hunnit hämta morgonkaffet. OK, jag har druckit kaffe hemma, men jag behöver en påtår när jag klarat av att ta mig till jobbet. Jag brukar alltid gå och hämta en kopp direkt, men idag hann jag inte. Då får mitt besök skylla sig själv – när det är måndag, och allt! 😉

UPDATE
Det är verkligen måndag idag! Jag är helt ur form – måste vara jetlag efter tidsomställningen… 😉 Eller också beror det på att jag inte hann med något kissegos under lunchen. Jag brukar alltid åka hem under lunchen, för att få äta i lugn och ro medan jag lyssnar på ljudbok, men idag hann jag inte. Det var ett Teamsmöte som drog ut på tiden, och då jag ändå inte hade någon mat hemma så åt jag från Grillen. Efter jobbet måste jag fara och handla, absolut. Jag vill inte, men enda trösten är att det åtminstone är snäppet roligare än att vika tvätt. Alltså ligger det näst längst ner på min vill-göra-lista. 😉

Foto, Katter

Kattmamma igen!

Hoppsan! Jag köpte två katter igår, i L, av en tjej som behövde göra sig av med dem p g a allergi. De är vuxna (4 år) och kullsyskon. Helt vanliga bondkatter, den ena korthårig och den andra långhårig(-are). De heter Sigge och Siri – precis som de jag redan haft! Alltså, jag har haft både en Sigge och en Siri, samtidigt, tidigare. Jag funderar på om jag ska döpa om dem, men det blir i så fall senare. Nu får de heta sina vanliga namn, tills vi bondat med varandra och de börjar lystra när jag lockar på dem.

Första natten och morgonen har jag inte sett mycket av dem, men det finns många vrår där de kan gömma sig. Sigge är den tuffare av dem, han har redan varit förbi och blivit snabbkliad, förutom att han hoppat upp på alla möbler och fönsterbräden. Siri har jag sett smyga nedför vindstrappan när jag drack morgonkaffe framför TV:ns morgonnyheter, så de rör sig i huset. Det är mycket att utforska. 😉

Det blev lite kaotiskt när katterna skulle fångas in och placeras i transportburarna, men till slut fick vi hjälp och lyckades lösa det. Jag var inte hemma förrän vid 23-tiden och var så trött att ögonen gick i kors. Att jag dessutom druckit ohemula mängder kaffe under kvällen, gjorde att jag inte kunde somna. Jag tror jag slocknat vid halv 3, ungefär, så jag är lagom fräsch idag. Men det var det värt! Det är alldeles underbart att ha sällskap därhemma igen! Det har varit två tomma veckor utan katt. Ni vet hur det sägs: ett hem utan katt är bara ett hus. 😉

Jag har inga bilder på sötnosarna är, men det kommer – var inte oroliga! Dessutom har jag och tjejen lagt till varandra på Facebook och Instagram, så hon kan se mina kattuppdateringar, och hon får självklart komma och hälsa på om hon vill. De är ju hennes bebisar, som hon var tvungen att göra sig av med, och hon ville att de skulle få ett gott hem.

Nu ska jag försöka hålla katterna inomhus en vecka eller två, tills vi vant oss vid varandra, innan jag kan lämna altandörren på glänt när jag går ut och röker. Då får jag se hur de gör, om de kommer ut eller stannar inne. Pyralig (a k a froppisen) brukade ofta nöja sig med att bara sitta på fönsterbrädet bredvid den öppna dörren, istället för att gå ut.

UPDATE
Jag snodde bilden från annonsen. Visst är de söta!

Oj, den blev liten! 😳 Men jag blev kär direkt! 😉

UPDATE 2
Ingen katt syntes till under lunchen. Antagligen ligger de på/ i/ under sängen när jag inte är där, men det gör inget. Jag hinner söka rätt på dem ikväll. Vissa rum är stängda, så deras ytor att gömma sig på inte blir för omfattande – det är tillräckligt svårt att kolla alla skrymslen och vrår ändå. Nå, snart är de inte längre rädda för mig.

Allmänt, Foto, Katter

Sorgligt

Nu är jag utan froppisen, som egentligen hette Pyralig. Hon blev 17 år och var sjuk de sista två veckorna. Jag hade inget val. Visst går det att få tillfällig bot, med mediciner och så, men hon var slut som artist. Det var inte samma katt som tidigare, men det har jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Jag tog henne en sista resa till veterinären igår… 🙁 *blinkar bort tårarna*

Men! Jag hann knappt till jobbet så fick jag ett erbjudande om två samboende kattgossar, med vissa reservationer i erbjudandet – mer om detta en annan gång. 🙂 Nu ska jag ha sorgeperiod till den 18, så jag hinner skura upp kattlådan och göra undan farbror K:s begravning. Det är mycket nu, med både det ena och det andra. Men tidigt på morgonen den 19 står jag beredd igen!

Dagens planer är att ha årsmöte med facket, direkt efter jobbet, online. Lite tråkigt att inte kunna mötas ”på riktigt” (kombinerat med mat 😉 ) men det är bara att gilla läget. Snart kan vi nog börja ses IRL igen, och jag längtar faktiskt efter det. Möten online blir inte alls lika bra som när vi är i samma rum.

Idag är det dags att välja en ny ljudbok under lunchen! Jag har flera olika tips på min lista, både gamla favoritförfattare och nya stjärnor jag inte lyssnat på förut, så det blir ett svårt val – igen. 🙄

Min matsedel för veckan sprack så det sjöng om det, men jag har fortfarande kvar att koka ärtsoppan. Inte nu för att jag lagt ärtorna i blöt (vilket skulle göra mig tvungen att koka dem nästa dag) men jag är otroligt sugen på just ärtsoppa. Fredagsnöje? Helgpyssel? Vi får väl se när jag kommer igång.

På tal om att komma igång så har jag hittat – och tvättat – den svarta klänningen! Visserligen finns det fortfarande mycket tvätt att släpa ner till tvättstugan, men nu är det mest brådskande plagget klart. Resten får jag ta allt eftersom. 🙄

Allmänt, Katter

Sportlov

Vecka 10 är alltid sportlovsvecka här i norr. För min del spelar det ingen större roll, jag har inga sportlovsfirare hos mig, men det är bra att känna till.

Jag har velat fram och tillbaka, den senaste veckan, över hur jag ska göra med froppisen. 🙁 Hon mår verkligen inte bra, uppför sig definitivt inte som hon brukar – men hon äter och går på lådan. Det är det enda positiva jag ser just nu; hon måste få ett fint avslut.* Jag brukar inte gilla djurägare som låter sina djur lida tills de dör, och nu är jag (nästan) på väg att bli en själv… Hjärteslitande, jag vet, men det är inte rätt att låta henne lida. På onsdag är det dags. Jag har ringt och bokat tid. 🙁

Min stackars jobbarkompisar får vänja sig vid att jag sitter och snorar över både det ena och det andra på mitt kontor. Planen är att jobba hemifrån tisdag-onsdag, eftersom vi fortfarande får göra det vid behov. Eventuellt är jag på kontoret på tisdag fm, det beror på vad jag hinner idag. Tisdag em ska jag vara ledig p g a träff med prästen inför begravningen – och så ska jag ju koka ärtsoppa! 😉

Tvätten är ännu orörd, tackar som frågar, men nu börjar det verkligen bli akut. Min enda svarta klänning ligger i tvättdrivorna och behöver passera tvättstugan så snart som möjligt. Ja, inte bara den, jag har allt möjligt annat också som behöver tvättas, men den svarta klänningen måste vara klar till begravningen. Det är bara att bita i det sura äpplet och börja släpa ner tvätten till källaren ikväll. Hmmm. Jag hinner nog köra igång en tvätt innan ”Oak Island”…? 😉


*) Förra helgen ändrade hon beteende helt och hållet. Boade in sig på värmeslingorna i badrummet, sprang inte och gömde sig när någon kom på besök, slutade komma i soffan med mig. Hon åt inte och gick inte på lådan på ett par dagar, innan hon till slut började äta igen. Jag får inte klia henne som jag brukade, även om hon kommer och gnider sig mot mina ben. Hennes päls är tovig och glanslös. Det – och många andra symtom – gör att jag, med tanke på hennes ålder, inte vill plåga henne längre. Hon mår inte bra, nu är hon slut. 🙁

Allmänt, Foto, Katter

Jodå

Jag fick tag i lax, att grava själv. Egentligen ville jag vara lat och besöka Fiskbilen, som var till orten igår, men glömde bort den under lunchen (enda chansen att pricka in den). Efter jobbet åkte jag istället förbi affären och hittade två hela laxsidor – perfekt för gravning! Uppdraget är nu utfört, återstår bara att komma ihåg att vända dem varje kväll ett par dagar framöver. 🙂

Inte nog med det; jag fick även tag i rätt sorts tunnbröd till blötan! Det allra sista paketet – längst in på nedersta hyllan. 😳 Jag fick kämpa för att nå det, men med lite möda och stort besvär lyckades jag lirka fram paketet. Mina knän är inte särskilt böjbara så det var ett äventyr att komma åt tunnbrödet, men nu är julen räddad. Ingen jul utan blöta! 🙂

Däremot lär julklapparna dröja. Jag är glad om de hinner fram till jul, annars får de bli nyårspresenter istället. Alltså, jag har ju julklappar åt gossarna, de julklappar jag väntar på är de som är ”extra”. Än så länge har jag inte köpt några julklappar åt mig själv, men det sköter jag löpande under året när jag kommer på något jag vill ha. OK, ett paket är på väg 😉 men det innehåller mest underkläder av basmodell. Inget raffset att klämma in mig i. 😆 Det vore en syn för gudar! 😆

Froppisen har börjat gå ut igen, istället för på lådan, för att göra det som behöver göras. Hon har länge tvärvägrat, vänt i dörren eller möjligen tagit ett par steg ut på altanen innan hon gått in igen. Nu har jag (duktig matte) sopat bort snön från altantrappan, och då går det plötsligt att gå ut igen. Nejdå, hon är inte alls bortskämd – inte alls. Hur kan ni tro det? 😉 (Jag har väl berättat att hon inte gillar kokt skinka, den ska vara rökt? Och strimlad, inte hela skivor. Gärna på en kvadratcm smörad Rågi.)

Åter till laxen: det blev ett par större stjärtbitar över från båda sidorna, så jag kommer nog att steka dem med salt och rosépeppar, peta bort skinnet, smula fisken med creme fraiche och äta till pasta. Visst låter det som en god idé? 🙂

UPDATE

Plötsligt ringde mobilen och A undrade om jag visste att mina björkar höll på att avverkas. Jodå, lugnade jag honom med – jag hade bara inte talat med honom sedan det blev bestämt (eller glömt säga åt honom) och det var inte alla björkar, bara de som var ruttna eller i vägen.

En före detta björk.