Kategori: YouTube

Min rensning avancerar!

Ännu ett skåp är besegrat, även om det inte var så mycket i det. Det var mest drivor av urklippta recept och – av någon underlig anledning – kvitton på allt möjligt jag köpt under årens lopp. Lite kul att läsa dem; ojdå, är TV:n så gammal och har jag haft en sådan där mojäng?

Nu är recepten brutalpackade i runda arkivet (alltså den röda sophinken under diskbänken), ett fåtal kokböcker (de jag använder) finns kvar och en enda termos står på översta hyllan, om utifall att den kanske möjligen eventuellt behövs någon gång.

Resten åkte till Återvinningen, dit jag kört grejer idag. Dels packade jag bilen igår kväll, med både det ena och det andra, dels kom jag på fler saker i morse – sådant jag lagt åt sidan för att det skulle till just Återvinningen. Det känns skönt att rensa, faktiskt, även om det är jobbigt just medan jag håller på.

Det är jobbigt att rensa, både fysiskt och psykiskt. Ryggen är inte riktigt med på noterna än, men jag tar långa pauser (ibland lite väl långa, men jag har ju semester 😉 ) och puttrar på i sakta mak med det jag gör. Det värsta är att välja: vad ska vara kvar och vad ska bort? Små kantstötta gipsplattor med handavtryck, som juniorerna gjort på lekis – kan jag slänga dem? (Svar: jodå, men jag kände mig som en riktig skurk.)

Samtidigt känns det befriande att få slänga en massa saker som samlats under årens lopp. Jag menar, jag minns när juniorerna var små, även utan deras handavtryck i gips (för att ta ett exempel). Det dyker också upp mindre angenäma minnen bland sakerna/ pappren som gås igenom – men jag biter ihop och kastar sådant jag inte måste ha kvar. Jag kan inte leva i forntiden, det som har varit har farit.

[tags]rensa i röran, sortera, Mary Hopkins, Those were the days[/tags]

Tja, midsommarhelgen har varit och – till största delen – farit. Själva midsommaraftonen var solig och varm, midsommardagen var gråare med blandade skurar och lite åska på avstånd, och idag – söndag – lurade vädret mig. När jag steg upp (i gryningen vid 10…) stekte solen och det fläktade skönt.

Snabbt satte jag i alla myggfönster jag brukar sätta i, och vips försvann solen i takt med att blåsten ökade. Nu har jag 17 grader inne, 15 grader ute och iskalla golv att gå barfota på. (Då och då ”går jag på toa” för att värma upp fötterna så jag känner tårna igen. Enda rummet med värmeslingor i golvet.) Men det är åtminstone inte ovädrat här inne!

Angående att vädra, så blommar syrenerna för fullt just nu. Både hos mig och hos grannarna sprider de sin somriga doft genom öppna fönster om kvällarna. Idag har jag också fått känna doften av nyklippt gräs (inte mitt) men ingen grill. Det blåser nog för mycket för att någon ska våga tända på grillen.

Jag gjorde potatissallad av en kylskåpsrensing och åkte med den, och en rejäl bit grillkött, till min kära bror L med fru igår. Visserligen var jag väntad, redan på midsommaraftonen, men av olika orsaker sköts besöket upp till midsommardagen istället. Där hade vi verkligen tur med vädret; precis när jag skulle åka hem (efter att ha ätit enligt boaormsprincipen) började det regna.

B har varit hemma (alltså i hemtrakterna) hela helgen, och har inte åkt än. Jag vet inte riktigt när och hur hon åker tillbaka till L, men i värsta fall får jag väl skjutsa henne. Då kan jag passa på att ta med några säckar med hennes saker också… *he he*

För att tala om något helt annat, måste jag berätta att en stor uppgift står framför mig: jag måste köpa en ny vattenkokare. Där sätter beslutsångesten igång – färg, storlek, fabrikat, sladdlös eller med sladd? Öppet eller dolt element? Locket, hur mycket går locket att öppna (lättdiskad eller inte)? *gaahh*

Dessutom har jag hittat receptet på hur man ska gilla att klippa gräset:

[tags]midsommarhelgen, kall sommar, vattenkokare, klippa gräs, får får får?, Ballantine’s[/tags]

Midsommarafton, stekande sol och kylen full med mat.

Och var hamnar jag? Jo, på midsommarfika med gamlingarna, på deras nya äldreboende. Snittåldern låg på 89 år och de flesta visste inte var de befann sig. Yes, det var ett firande utan dess like, kan jag säga!

Ett enmannaband (!) spelade och sjöng, och honom ska jag skjuta nästa gång. Självklart avslutade han med ”den här fina sången”: Den stora dagen. Låten som är gjord för att ge alla anhöriga dåligt samvete.

[tags]midsommar, gamlingar, Den stora dagen[/tags]