* Snigel *

Alltså, jag har varit på fackligt uppdrag igår och fram till lunch idag – och mailen var fullproppad med bokningar när jag kom tillbaka! Dessutom är de flesta bokningarna på helt fel vecka, då jag ab-so-lut inte har tid jobbmässigt – men jag måste acceptera bokningarna fackmässigt. Tja, jag får fullt upp de närmaste dagarna. ”Jag har ju hela helgen på mig…” 🙄

Så, varför sitter jag här och skriver en massa svammel istället för att sätta igång med jobbet? Jo, för att få igång både fingrar och hjärna. Alltså, speciellt hjärnan är igång sedan tidigt i morse, men den behöver ”ställa om” till jobbläge.

Nu ska jag först och främst gnaga mig igenom drivan med brev som landat på mitt bord under dessa 1½ dagar, innan jag börjar bearbeta de ärenden som brådskar mest – d v s typ alla. 🙄 Ikväll MÅSTE jag dessutom handla (intresseklubben noterar väl? 😉 ) för nästan all människoföda är slut, och kattmat är inte gott. Om man inte är katt, förstås.

Jag har börjat lyssna på ”Kallmyren” av Liza Marklund. Även om jag har svårt för uppläsaren, så är historien bra – det lilla jag hunnit höra, i alla fall. Jag får väl se/ höra hur den utvecklar sig längre fram. 😉

Jag handlade inte igår heller. *suckar tungt* Min lista blir bara längre och längre, men jag har mat hemma – åtminstone kattmat, och det är ju det viktigaste! 😉 Det snöar inte idag – än så länge – men marken är vit och det är sandat på utvalda ställen. *rycker på axlarna* Nu börjar vintersäsongen!

Jag snoozade för många gånger i morse, men oj vad det var skönt! 🙂 Inte så att jag blev senare än vanligt till jobbet, men jag fick lite bråttom att göra mig färdig. Katterna hann ut ett par gånger och trampa i det läskiga kalla vita som brett ut sig på marken, men de var snabba att komma in igen. De har upptäckt att det är snöfritt under altanen, så det blir inga långa promenader för dem nu.

Jag lyssnade på en information om pensionen igår. *djup suck* Den var inte alls rolig att lyssna på, men det är bara att bita i det sura äpplet och sikta mot framtiden. Jag är för ung för att kunna pensionera mig vid 62, jag får vänta ända till 64. Vem vet, vid det laget kanske jag inte alls vill sluta? Man kan ju hinna ångra sig, men det är lite tragiskt att mångåriga medarbetare – den ena efter den andra – går vid 62 nu, medan jag själv får vänta längre.

Tidigare funderade jag ju på vart jag ska ”rymma” när jag fyller år. Skotska högländerna var ett hett tips, men jag får se hur jag gör. Samtidigt såg jag ett resetips för några dagar sedan, som tipsade om vilka ställen man ska besöka så snart som möjligt, helst nästa år, och där var skotska högländerna med… Tja, jag får se hur jag gör. Först och främst måste jag skaffa ett nytt pass. Boka tid för att göra ett och sedan vänta X antal veckor på att det blir klart. Sedan kan jag resa – i stort sett – vart jag vill. 😉

Planen idag var att jobba på ett annat ställe, med andra uppgifter, men det visade sig att det inte var direkt från morgonen, så jag är på kontoret den här morgonen i alla fall. Senare ska jag skrapa upp bilrutorna och dra vidare. Bilen bor i garaget under nätterna, men det frostar på rutorna om det är kallt när jag jobbar och den står ute. Jag har ingen motorvärmarplats till bilen utan den får står kall och vänta på mig. Få se hur länge det tar innan jag tömmer batteriet på den här? 😉

Det kom snöblandat regn igår, men under natten/ morgonen har det slagit över till helt och hållet snö. *bluäh* Jag har tagit på mig vinterskorna idag, de som har lite bättre grepp på halkan än sommarskorna. Gårdagens handlingstur blev bara kattmat – jag orkade inte plocka ihop resten av listan, då det bara var kattmaten som var akut. Två nöjda och mätta katter har sovit som stockar hela natten, med magarna i fyra hörn. 😉

Efter gårdagens webbmöte har jag nu försökt få igång den insomnade webbredaktörsgruppen i Teams. Det verkar gå trögt, ingen har svarat på mitt meddelande att vi fr o m nu använder den gruppen för filer, m m. 😳 Nå, de frågar väl efter den nästa vecka, om inte annat, då vi har bokat in webbmöten varje måndag. Tiden rusar iväg och vi behöver komma igång ordentligt, helst bli klara med den nya sidan så snart som möjligt.

Det blev en sorts rotfruktsgratäng till helgskinkan igår, och det blev t o m rester kvar av både skinka och gratäng. Dagens middag är räddad! Jag kanske inte behöver handla ikväll? 🙂 Eller också gör jag undan handlandet, för att slippa gå senare under veckan, när allt tagit slut… Jag får se hur jag gör.

Jag har en sorts nackspärr idag, då jag tydligen legat snett på något vis under natten. Jag kan vrida huvudet åt höger, men inte åt vänster. Ja, ja. Det går över under dagen – hoppas jag. 🙄 Som jag brukar säga: ont krut förgås inte så lätt.

Helgen har varit lugn och stillsam på alla sätt och vis. Igår tog jag mig äntligen ur och åt helgskinka (det gäller ju att passa på medan det är helg 😉 ) med potatis och sallad till. Alltså, jag måste berätta om helgskinkan. Det var så att affären hade kanonpris på den lagom till Allhelgona, och ALLA verkar ha längtat ihjäl sig efter just skinka – det fanns en enda pytteliten skinka kvar när jag handlade, medan laxen låg i drivor i disken. (Det var även extrapris på färsk lax.)

Nå, den räckte både igår och idag, och idag ska jag inte ha potatis till utan tänkte göra en rotfruktsgratäng istället. Medan potatisen kokade igår, passade jag på att göra kylskåpsrensning och skalade & hackade alla mjuknade grönsaker jag hittade i grönsakslådan. Nu väntar de förberedda i en skål i kylen, så det är bara att hälla dem i en form och stoppa in i ugnen. Jag slänger inget i onödan! 🙂

Men vad jag glömde när jag handlade var…. kattmat! 😯 De sista påsarna gick åt igår kväll, och gissa om jag fått Onda Ögat i morse, av de två bortskämda små pälsklingarna, när de inte fick sin vanliga blötmatsfrukost. Visst åt de torrisar, men hela tiden med Onda Ögat på mig. Jag måste handla på lunchen, om inte annat så åtminstone kattmat! 😳

Jag for till gravplatsen direkt efter jobbet i fredags, och tände ljus på gravarna. Då var det fortfarande ljust, men det var ändå mysigt. Däremot for jag inte dit sedan mörkret fallit, då ”alla andra” åker dit för att fota stämningen. Jag iddes helt enkelt inte. Det är inte så att jag inte saknar mina döda släktingar, men jag tände ljus hemma istället på kvällen – det räcker.

UPDATE
Vi hade ett webbmöte idag, då vi behöver samlas för att gå igenom den nya webbsidan vi har börjat med. Oj, oj, oj… Det är så olika nivå på de deltagande, och dessutom olika hur långt de har hunnit – vilka fel de upptäckt och frågor jag inte kan svara på. 🙄 Ja, ja. Det blir nog bra, det här. Vi tänker olika, allihop, men ska lyckas få ihop allt i slutänden. Att det blir en del detaljdiskussioner som inte har med saken att göra får jag leva med.