* Snigel *

Ifall någon undrar, så är det inte kul att vara på resande fot med dålig mage… Jag stannade hemma på fredagen, ville inte lämna min toalett, men nu är jag pigg igen.

Antingen hade jag druckit för mycket kaffe, eller också var det något jag ätit som vred om magen. Jag fick kartlägga min hemresa efter var det fanns tillgång till toaletter. ”Bara” fem och en halv mil mellan stoppen – däremellan fick jag träna knipövningar.

Planen för idag är att handla mat. Jag hade försökt äta ur/ tömma kylen innan jag åkte, så nu gapar hyllorna tomma.

Froppisen skrek av lycka när kom hem, och limmade på mig som en kardborre. Vi var båda två lika lyckliga över att vara tillsammans igen. A hade inte misskött sig, men han är ju inte jag.

H hade lämnat bilen på min gård under en tjänsteresa till P, och kom in en sväng när han hämtade den. A hann förbi före jobbet så de hann diskutera A:s flytt. Tydligen kommer B nästa helg, för att hjälpa till, men jag vet inte om det ska hjälpas i gamla eller nya hemmet. Nå, det där löser de själva.

Jag håller mig borta från flyttbestyren. Skulle bara känna mig i vägen. Men snart ska jag åka till mitt föräldrahem och tala om att ”där ska det stå en stol, för det har det alltid gjort”. (Nej, skojar bara, A får inreda som han vill.)

UPDATE

Jag var för snabb att tro jag blivit frisk. Ikväll har jag ännu värre diarre än tidigare.

Jag är verkligen ingen van resenär. Speciellt inte med flyg och elektroniska biljetter.

Igår kväll plingade mobilen till och meddelade att ”du kan nu checka in online”. Jag höll på att skita på mig – hade jag missat vilken kväll jag skulle åka????? Nej, det var bara SAS som var tidigt ute. *lättad suck*

För övrigt ringde jag och påminde A att han skulle vara kattvakt onsdag-torsdag. Det hade han förstås glömt bort, men nu har han skrivit upp det, så han kanske kommer ihåg det. Jag har sådan ”tur” att min kurs prickat in precis hans två lediga dagar den här veckan. Eftersom han jobbar på äldreboendet bredvid Snigelskalet, är det lättare för honom att komma ihåg kattvaktandet när han jobbar.

Jag tröstar mig med att det finns torrfoder och vatten, förutom blötmaten, så froppisen kommer inte att svälta ihjäl innan jag är hemma torsdag kväll. Däremot kommer både hon och jag att sakna varandra… Jag fattar inte hur jag ska kunna sova utan en katt på magen, men det har lyckats förr.

UPDATE
Självklart har jag resfeber, ifall någon har missat det. Det är en helt annan sak att åka ensam till USA, även med mellanlandning & flygplansbyte på Island, då jag hade bekanta som väntade på mig. Då hade jag också fått tips och instruktioner om när-var-hur jag skulle ta mig fram, på ett ungefär.

Nu ska jag på en kurs där jag inte känner en kotte sedan tidigare, jag vet inte var kursen är* (förhoppningsvis i hotellets konferensavdelning) och har nätt och jämt hittat var hotellet är beläget. Som tur är fick jag ett tips att boka flygtaxi i förväg, men det var inte det enklaste. Jag fick börja om ett par gånger – man skulle ju ha flightnummer och adress till hotellet, sådant jag förstås inte skrivit upp någonstans…

Nu är det fixat, så jag tar mig dit jag ska efter att jag landat på Arlanda ikväll. Sedan får vi se vad som händer. Lantlollan gör stan!

*) Det är inte kursanordnarens fel, det är helt och hållet jag själv som inte idats läsa instruktionerna. Jag anmälde mig bara hips vips till kursen och tänkte inte mer på det. De instruktioner jag behöver finns i de jobbmail jag vidarebefordrat till mig privata mail, som jag kommer åt på mobilen. Vad jag är helt säker på, är att jag inte gjort den ”hemläxa” vi skulle göra innan kursen, men jag har ju hela kvällen på mig…