* Snigel *

Jag hade en semesterdag idag, eftersom jag skulle iväg till mammografin i K och sedan vidare till IKEA. Det gick fort att bli klämd på brösten, nästan lika fort som att hämta syrran och stoppa in henne i bilen. Innan dess hade jag även hunnit förbi till optikern och fått nya pluppar i glasögonen.

På IKEA hittade jag faktiskt allt jag tänkt köpa, men då hade jag en väldigt kort lista den här gången. Lite bra-att-ha-saker, samt ytterligare ett par förvaringslådor att förvara sakerna i, tills de kommer till användning. 😉

Det var ett gäng ljuslyktor som levde farligt. De var mycket nära att bli beslagtagna av mig, för jag har faktiskt bara två av den sorten sedan tidigare… Köplusten var stor, och priset var lågt, men jag stålsatte mig. Dels har jag – som sagt – redan två sådana, dels hade en hel del annat (som inte stod på listan) ramlat ner i vagnen.

[tags]mammografi, IKEA, optikern, ljuslyktor[/tags]

Jag är en obotlig optimist, och det kan ingen ta ifrån mig!

Visst har även jag sprungit på gupp i livets långa, krokiga och inte alltid helt lättförståeliga väg (herregud, om jag har!) men det är inget jag oroar mig för. Frågan är snarare varför jag ska oroa mig för något – om det går fel har jag i så fall bekymrat mig två gånger för samma sak! Jag tänker att om något går snett, så tar jag itu med det då – inte redan nu.

Det är klart att även jag har mina svarta stunder, men de brukar inte vara långvariga. De uppstår oftast när jag ömkar mig själv, och det är barnsligt, så jag försöker verkligen lägga av med att tänka på det sättet. Det finns alltid en utväg och vem vet vad som väntar bakom hörnet?

Om jag t ex känner mig ensam, så har jag faktiskt både släkt och vänner jag kan ringa till eller besöka. Det finns de som har det mycket värre, som är helt ensamma, sjuka, arbetslösa, fattiga – eller allt på en gång. Jämfört med dem har jag ett fantastiskt liv!

Jag siktar alltid på att se framåt, med förankring i nuet. Gräver inte ner mig det som varit och farit, för det kan jag ändå inte göra något åt. Vad jag kan påverka är just här, just nu, för att få det bättre i framtiden. (Eller åtminstone fortsätta ha det lika bra som det är nu.)

Även jag har sagt eller gjort saker som får mig att rodna t o m invärtes när jag tänker på det, men vem bryr sig om hundra år? Inte ens andra som var med vid samma tillfälle minns det, så varför ska jag bekymra mig över småsaker? Inget jag gjort (eller inte gjort) har orsakat död eller lidande, så jag har inget att skämmas för.

Det här inlägget känns lite ytligt, men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva optimismen i skrift, för att det ska bli ett vettigt stycke att läsa. Jag är ändå hyfsat bra på att hantera orden, men gör mig kanske bättre IRL? Då kan jag skjuta in fler kommentarer och förklaringar, sätta lite mera kött på benen.

Jag återkommer säkert till det här ämnet så småningom… (Läs: det känns som att jag glömt att ta med något viktigt, kan bara inte komma på vad.)

[tags]optimist, optimism[/tags]

Jag ser till att vara väl förberedd innan jag åker till K för att göra mammografi imorgon. Vinterdäcken är på bilen, jag har även kollat lufttrycket i dem, rykten om nyanlagda refuger (?!?) på vissa ställen efter vägen har nått mina öron, färdplan är gjord, väderleken är kollad – ja, det blir ett riktigt äventyr att åka dit! 😉

Frågan är bara vilken väderlek man ska lita på. Jag utgår ifrån att det kommer att vara antingen blixthalka eller snöstorm, eller både och, men jag har möjlighet att starta i god tid så jag slipper ha bråttom. Lite lustigt att Världens Bästa Grannfru också ska dit, på samma tid som jag, men de brukar boka flera på samma tid – det vet jag sedan tidigare besök. Tyvärr kan vi inte samåka, då både hon och jag har andra planer också.

För intresseklubben kan jag avslöja att dagens rätt blir köttfärslåda, önskad av sonen. Självklart ska det vara älgfärs i den, som jag tagit upp ur frysen så den tinar tills jag kommer hem. Behöver bara slinka förbi affären och köpa grädde, resten av ingredienserna har jag hemma.

[tags]förberedd, väderlek, köttfärslåda[/tags]

Vinterdäcken är på bilen – och det är inte jag som gjort det! Mutmiddagen fick resultat, även om den utökas med ännu en mutmiddag imorgon igen… Men det är det värt! 🙂

Medan sonen slitit med bilen har jag filat och lackat naglarna (intresseklubben noterar väl?) och har nu kvar den ansträngande sysslan att tömma diskmaskinen. Eller också kollar jag på skor på nätet, vi får väl se vad som lockar mest. 😉

En sådan tur att jag ska till K på mammografi precis den här veckan! I morse, när jag putsade mina glasögon, föll en av de där små plupparna (sadlar?) som vilar mot näsan ner på golvet.

Hoppsan – vi har bara optiker här på torsdagarna! Men optikern har öppet alla dagar i K, och glasögonen går att använda utan allt för stora problem, så jag klarar mig till onsdag.

När jag kom hem från jobbet stod en säck kattmat och väntade på bron! Det var en deal mellan G och mig, och G var snäll och körde hem den åt mig, eftersom jag inte hade bilen till jobbet idag.

[tags]vinterdäck, däckbyte, lackade naglar, glasögon, optiker, kattmat[/tags]

Här kommer ett erkännande: jag är urusel på komplimanger, både att ge och ta emot! 🙄

Definitivt ett i-landsproblem, men det känns så knäppt när jag t ex ser en medarbetare i något nytt och snyggt. Jag går förbi/möter henne i korridoren, tänker att det är snyggt, men säger inget. Varför får jag inte ur mig det? Komplimangen fastnar inte på tungen – den kommer inte ens till svalget.

För att inte tala om ifall jag själv får en komplimang av någon. Jag bara ääähhh:ar och mumlar något om ”den här gamla trasan” och blir mest bara generad. Varför i all världen då?

Jodå, jag kan klämma ur mig något ibland, men det sitter hårt inne. Knäppa jag. Jag har dessutom inte öga för detaljer, t ex så ser jag sällan om någon har något nytt på sig. Det är en helt annan femma om påsar med shoppingfynd öppnas och visas upp, då fattar t o m tröga jag att det är nytt.

Det är en defekt, jag har helt enkelt ingen blick för mode och/eller förändringar. Eller, jag kan se att något är annorlunda, men inte vad.

[tags]komplimanger[/tags]