Dag: 17 september 2008

Jag blev väldigt trött i ögat tidigare ikväll. Ägnade mig åt min favoritsport (soffsovning) och är nu pigg igen. Eller åtminstone lite piggare än jag var när jag kom hem från jobbet. Nu orkar jag fortsätta med tvätten! Det enda som grämer mig lite är att jag inte hann byta tvätt i maskinen* innan jag slocknade på soffan…

Angående trötta ögon, så har jag börjat misstänka att jag måste skaffa mig nya glasögon. Jag blir faktiskt trött i ögonen efter en hel dag framför datorskärmen och textremsorna på TV:n börjar bli svårlästa. Det blir tätare och tätare mellan gångerna jag faktiskt får gissa vad det står.

*suck* Det värsta med nya glasögon är att hitta bågar jag gillar. Visst kan jag välja att bara byta glasen, men jag vill ju piffa upp mig lite i samband med glasögonbytet – alltså blir det nya bågar också. Herregud, jag är ju inte mer än kvinna människa!

Någonstans där börjar problemen. Jag är ju en velpotta och kan ha väldigt svårt att välja, om det finns två saker att välja mellan. Glasögonbågar finns i hur många olika färger och former som helst. Gissa om det brukar bli beslutsångest? Att välja bågar tar faktiskt längst tid. Jag skulle behöva ta en extra dag ledigt bara för att kolla och prova igenom alla bågar.

Visst är det ett väldigt ytligt i-landsproblem, men ett problem är det. Jag måste använda min mediala förmåga för att kunna förutspå framtiden: kommer jag att stå ut med dessa i flera år framöver? Kommer de att bli omoderna så fort jag tar dem på mig, även om jag gillar dem, så jag får känna mig som ett UFO de närmaste åren? Att byta glasögon är ingen barnlek.

Dyrt är det också! OK, om jag slår ut det på det antal år jag använder samma glasögon så kanske det känns mer överkomligt, men allt måste betalas i en klumpsumma direkt. Samtidigt så vet jag ju att det är väl använda pengar, för oj så handikappad jag skulle vara utan glasögonen!

Linser är inget för mig. Jag har provat men det gick inte. Under en sportigare (!) period i mitt liv brukade jag använda endagslinser när jag var och motionssimmade**. Enkelt att bara sätta i före badet och slänga bort efter badet, för är det någon gång man avskyr glasögon så är det när man badar. (Jag hade kvar många par linser sen jag provat och insett att jag inte kunde ha dem länge i ögonen. För bad var de perfekta.)

[tags]glasögon[/tags]

*) Jag måste vara sjuk, allvarligt sjuk, som tänker så. 😉

**) En vana jag verkligen borde ta upp igen! Varför slutade jag med den, egentligen?

Igår landade jag på en energiplatå igen. Det börjar snart bli en dålig vana. 😉

Efter jobbet gick jag och handlade. Lagade mat och åt, plockade undan allt möjligt (ni vet, det där evinnerliga plockjobbet som aldrig blir klart eftersom Någon Annan alltid drar fram nya saker att plocka undan), kollade posten (vanlig & mail) och ringde syrran. Jag skulle bara tala en snabbis med henne, eftersom jag tänkte se nyheterna, men hur det nu var så blev det en timme i telefonen i alla fall…

Vidare samlade jag ihop tvätt från alla samlingsställen i huset och släpade ner allt i källaren, där jag sorterade smutsig tvätt i högar på golvet. Fyllde maskinen och slog igång. Den rena torra tvätten (som hängt i källaren hela sommaren, ungefär) vek jag ihop och tog med mig upp.

Disken som samlats i travar åtgärdades: först tömma ur den rena disken från maskinen, sen plocka i den icke rena, och så slå igång hela härligheten. Kokade kaffe-på-maten och slog mig ner i soffan.

Ahhh! Ljuvligt! Men, oj, hur hade klockan hunnit bli så mycket? Det var dags att gå och lägga sig, men jag “skulle bara” först… Det tog ett par timmar till, men vid midnatt var jag i säng. Vaknade – av mig själv (!) (undrens tid är inte förbi) – strax före 05:00 och tänkte:

– Härligt! Nu hinner jag göra mycket innan jag ska gå till jobbet!

Finns det någon bot mot sånt här? *orolig*

[tags]energi, få saker gjorda[/tags]

Nu har jag beställt tid. På fredag ska jag klippa håret.

Var inte oroliga, jag ska inte klippa av mer än vad som behövs för att jämna till det och få lite fräschare toppar. Det växer ju ut igen.

Dessutom ska luggen fixas till. Just nu är den ett “hemmabygge” (eller ska jag kalla den “hemmahygge”?) som är snett och vint och taggigt, och har alldeles för många överblivna testar längst ut i sidorna.

Det är ingen som kommer att märka klippningen ändå, eftersom jag alltid sätter upp håret med en klämma. Ingen vet hur långt hår jag egentligen har.

[tags]frisyr[/tags]

Ibland känner jag mig förföljd. Av delfiner.

(Ni kan sluta skratta nu.)

När det blev inne med new age och mindfulness och feng shui och hela villevipsen, så fastnade tydligen valda delar av mänskligheten för delfiner. Delfiner sägs vara både kloka och vackra, och snart började bilder med delfiner dyka upp. Antingen piffigt hoppande över vattenytan eller stämningsfulla undervattensbilder.

Duschdraperier, badrumsmattor, handdukar, tvålar (badrumsdelfiner är tydligt överskattade), t-shirts, sänglinne, klisterdekaler, prydnadssaker, fönsterlampor, puzzel, affischer – hoppande delfiner i alla former, färger och material har brett ut sig likt galopperande mjältbrand. Det är delfiner ta mig f-n överallt!

*ryser*

Låt mig slå fast en gång för alla: jag avskyr delfiner! Om jag ville pryda mitt hem med fiskar (och varför skulle jag vilja det?) (men OK; om) så skulle jag skaffa akvarium.

[tags]delfiner[/tags]

(Värt att notera är att de som köper/samlar på delfiner även ofta är samma personer som köper avslappningsskivor med valsång. ‘Nuff said.)