Under hösten/vintern ökar mitt tedrickande markant. Det gör att jag nu drabbats av ett (angenämt) problem. Jag har helt enkelt så många olika sorters löste att jag har svårt att välja.
Inte nog med att det är femtielva olika smaker, dessutom finns så kallade grundsorter – svarta, gröna och röda teer – i mitt skafferi. Vilken grundsort passar vid vilket tillfälle, och vilken smak av den färgen ska jag välja? *himlar med ögonen* Ett i-landsproblem, helt klart.
Det värsta problemet var när jag häromdagen skulle köpa ett helt vanligt, gammeldags te – svart, utan extra smaksättning, dessutom i påse. Det var inte det lättaste att hitta, bland alla doftande förpackningar av olika slag, men jag fastnade till slut för English Breakfast. En gammal trotjänare som passar perfekt till det mesta i smörgåsväg.
Smaksatta teer går förstås också att använda till smörgås med olika pålägg, men dem (teerna) vill jag helst dricka bara för sig. Annars är det väl inte lönt att ha smak? Dessutom tycker jag om att pyssla lite med dem; mäta upp i tesilen, låta dra, kura i soffan med muggen på bordet.
Svart påste är snabba ryck. Hälla vattnet över påsen med ena handen, medan jag gör smörgåsar med andra handen = hemma på snabblunch. Det funkar, det också.
[tags]te, tedrickande[/tags]
