Vad gör egentligen en blogg intressant? Ja, det beror väl lika mycket på läsaren som skribenten. Eller?
Om jag är intresserad av t ex stickning*, så läser jag gärna bloggar om just stickning, inklusive allt annat den bloggaren skriver om. Om jag däremot är totalt ointresserad av stickning, så fastnar jag inte två gånger på bloggar av den typen.
Undantag finns förstås. En välskriven blogg kan få mig att återvända, vilket ämne den än behandlar, medan en slarvigt skriven blogg med sär skrivningar, fellstavnigar** och SMS-symboler <3 gör mig kräkfärdig, hur mycket stickning det än är i den.
Mina favoriter är en salig blandning av alla möjliga sorters bloggar. Mest kattrelaterade (Nähä?!? Intresseklubben noterar…) men även allt möjligt annat ryms i mina feeds. Där har jag samlat bloggar jag av en eller annan anledning fastnat för. Och, om det visar sig vara en felsatsning, så raderar jag bara den bloggen från listan.
Bloggar kan ju utvecklas åt olika håll också. Det som – när jag hittade den – var en rapp och humoristisk blogg som fick mig nicka instämmande, kan utvecklas till att bli en blogg om motorsport*** som i varje nytt inlägg berättar om rallyn bloggaren sett****. Det är det som är lite av charmen med bloggar – man vet aldrig vartåt det bär! 😉
En av mina egenheter är att jag är väldigt dålig på att kommentera i de bloggar jag följer. Jag börjar ofta fylla i en kommentar – och så tvärstannar jag. Varför ska jag skriva ditten? Det tillför ju inget nytt! Om jag skriver datten, begriper h*n att det är med glimten i ögat? Dotten har redan sagts, det känns meningslöst att skriva ”så tycker jag också”. Och så raderar jag alltihop…
Hur ska man skriva, egentligen, för att bli läst? Det spelar ingen roll – om bloggen skrivs på rätt sätt så hittar den läsare. (Säger jag med min stora beundrarskara. Ni är inte fler än att ni ryms runt mitt köksbord – om jag tar in extra stolar.) Det beror förstås på vilken målgrupp den har. En blogg med sär skrivningar, och annat jag räknade upp tidigare, kan ha en stor läsarskara då målgruppen är en helt annan än de som läser min blogg. Smaken är som baken – delad! 😉
[tags]bloggar, bloggande[/tags]
*) ”Stickning” står här för vilket intresse som helst. Alla som känner mig vet vid det här laget att jag inte stickar.
**) Ja, jag stavar också fel ibland. men rättar det när jag upptäcker det – eller när någon vänlig själ påpekar det.
***) Även här ett påhittat ämne. Ja, ”motorsport” som ämne finns säkert i bloggvärlden, men inte i något av mina fall.
****) Visst kan det också göras på att rappt och humoristiskt sätt, men… Näeh.
Jag önskar mig en spökskrivare i julklapp som gör mig intressant att läsa. Fast ärligt – jag är nog tröttare på min blogg än någon eventuell läsare (att läsaren också är trött på bloggen, inte att jag är trött på läsararna). Det tråkiga med att skriva personlig blogg är att man ändå inte kan skriva personliga saker om andra man möter i sin vardag.
En tredjedel av mina läsare är robotar. De kommenterar aldrig, men jag har sett i besöksstatistiken att de är det. Robotar alltså. Hm. Bara de inte blir intelligenta av att läsa bloggar, för då är mänskligheten verkligen dömd att gå under.
Jag vill mest se foton, och vardagliga bekraktelser, men inga noveller.
Jontas: De flesta besök jag får är också av robotar. De kommenterar dock aldrig, så än behöver vi inte oroa oss. 😉
Therre: Foton gör mycket för intrycket av bloggen, och jag skulle gärna ha fler – men jag ids inte. 😉