Medan jag satt i telefonkö, studerade jag förstrött mina fingar och naglar.
Plötsligt slog det mig: de var ju blå!?! Hur ända in i bomben kunde jag ha blå fingrar/naglar?
Gick snabbt igenom olika scenarion i huvudet: det kunde inte vara en hjärtattack* för jag mådde ju bra. Inte heller var fingrarna kalla ( = blåfrusna). Jag hade inte bläddrat i någon färsk dagstidning som kunde ha smetat trycksvärta på mig…
Där någonstans började det rycka i rätt trådar, och helt plötsligt slog det mig:
MINA NYA JEANS TORRFÄLLER!!!
Det är eoner av tid** sedan jag råkat ut för torrfällande jeans! Jag hade faktiskt glömt att det kunde hända.
Min tröst idag är att kontorsstolen är mörkblå, så det syns inte på den. Måtte jag bara komma ihåg att INTE sätta mig på köksstolarna hemma, med sina vita stoppade dynor…
[tags]nya jeans, torrfällning[/tags]
*) Jag vet, man ska inte skoja om sådant. Men tanken slog mig faktiskt.
**) Någon gång på sjuttiotalet?
Hjärtsvikt, dåligt syreupptag då blodet inte pumpas runt normalt.
Blå rand över naglarna är cyanidförgiftning.
Tack för dina lugnande råd, men det var faktiskt jeansen. Annars har min vita tröja fått cyanidförgiftning på insidan, där den numera har en blå rand. 😉
Men jag tycker det är så långsökt med jeansen. Säkert att du inte har fält krokben på någon?
Jag kan ha trampat en och annan på tårna men krokben? Nej.
Jag köpte ett par jeans ifjol med som färgade av sig så också.. jag fattade först ingenting då jag såg ”likblå” ut 🙂
Väl hemma mycket senare efter tvättat händerna 7-8 ggr så ser jag all låren/benen är blå också 😀
Man känner sig lite som en smurf, ungefär! 😉 Det är bara den vita luvan som fattas.