Idag är jag tillbaka på jobbet igen. Något hostig, med mörkare hesare röst*, men annars i gott skick.
Min mailbox hade fyllts på under de dagar jag varit hemma så jag har en del nya saker att ta itu med, förutom allt annat jag har att göra. En sak har jag dock glömt hemma: den elektriska ljusstaken jag ska ställa i fönstret under adventsperioden. Ja, ja. Jag får ta den på måndag, för jag går inte hem på lunchen idag.
Under natten har det snöat någon decimeter – igen – och då plogningen kommit igång märkte jag att det var glashalt där det var plogat. Nu var det inte plogat på så många ställen efter vägen (flera plogade korsningar att passera) så jag fick mestadels pulsa i snön istället. Frågan är bara hur jag ska ta mig hem utan att fälla mig när arbetsdagen är slut. Nå, det är inte dags än.
Jag är rädd om mina knän, då nedräkningen inför minisemestern har börjat! 🙂 Ringde till C igår och påminde henne om att ”om en vecka har vi landat och står och väntar på våra väskor”. Påpekade för henne att även om jag var förkyld nu, så kommer inte det att stoppa mig nästa vecka.
Jag hostar en stund så fort jag ansträngt mig men det blir bättre för varje dag. Nu klarar jag korta trappor och långsam promenad genom korridorerna. Som tur är har jag ju nära till fikarummet numera. 😉
[tags]förkyld, snö, halka[/tags]
*) Även kallad ”whiskeyrösten”, fast jag inte förstår varför. Har aldrig druckit whiskey. Tror inte jag missat något. 😉