Månad: augusti 2009

Nu kanske jag får lite frid och ro under resten av dagen. Jag har hunnit med mycket under förmiddagen:

• Följt med morsan till doktorn. Det innebär att sätta henne i rullstol, köra henne till bilen, lasta henne, köra in rullstolen igen. Köra bilen över till vårdcentralen och hämta en rullstol i hallen, så jag kunde lasta henne ur bilen och i rullstolen. Vänta på hennes tur hos doktorn, hjälpa till att få båda parter att förstå varandra*, hålla handen när hon fick spruta, lasta henne i rullstolen och iväg ut till bilen igen. Köra henne till äldreboendet, hämta rullstol, lasta och köra henne till avdelningen.
• Upptäckt dubbelbokningar av frisörbesök och fotvård för både morsan och farsan. Bokat om, lämnat meddelanden, ordnat skjutsande åt olika håll olika dagar och olika tider.
• Hann hem för att äta, ge mat åt katterna, ta in posten, ringa dottern som fått ett paket till min adress.
• Lämnat in ett par av morsans skor, vars spänne gått sönder, på skoaffären och fått ett nytt par i utbyte. De måste tas till morsan så hon får prova om de sitter bra. Om inte, får jag ta tillbaka dem och försöka lösa det på något annat sätt.
• Tillbaka på jobbet gick jag ner i fikarummet och tog mig en kopp kaffe (vilket jag inte hann göra hemma). Då efterlyste dottern bilen. Hon kom och hämtade bilnyckeln, så jag får promenera hem efter jobbet.

Nu hoppas jag eftermiddagen blir lugnare, så jag får något gjort.

[tags]det är mycket nu[/tags]

*) Eftersom morsan är så dement som hon är, så svarar hon inte alltid på rätt fråga. Dessutom hör hon dåligt. Samtal utspelar sig i stil med:

– Tar det ont om jag böjer knät?
– Vi har bara ett litet hus.
– Jaha, men tar det ont när jag gör så här?
– Jag har sagt upp mig från jobbet.
– Ställ dig så jag får se om du stödjer på hela foten.
– Men var ska vi bo?

O s v, o s v… Gissa om jag behöver ”tolka” mellan de deltagande parterna? Morsan vet inte ens varför hon är där – eller ens var hon är – även om hon har ont.

Just precis nu, efter en lunch som gjorde mig proppmätt, saknar jag all inspiration jag skulle behöva på jobbet. Det måste vara lunchkoman som slår till med storsläggan. Och den slår hårt.

Inspiration, förresten. Det har jag inte haft på länge, i något som helst sammanhang. Möjligen när jag bläddrat genom nya tidningar/ kataloger/ inredningstips, men så fort jag slagit igen dem har allt varit precis som vanligt igen.

Maten? Blaha blaha. Samma gamla tråkiga rätter som jag kan laga med ögonen förbundna. (Här ska jag villigt erkänna att under sommaren har matlagningen mest bestått av att välja vilken smak på youghurten jag ska ta. Men det har hänt att jag lagat mat någon gång ibland.)

Vilken tur, ändå, att jag inte är författare eller någon annan sorts skapande människa! Tänk att sitta med idétorka och stirra på det tomma pappersarket (dataskärmen) och inte kunna fästa något där.

[tags]ingen inspiration[/tags]

Vinden viner runt knutarna, så jag måste ha håret uppsatt med klämma för att det inte ska trassla ihop sig i en enda stor tova. Ja, inomhus blåser det förstås inte, men jag tillhör ju skaran som måste ”gå ut och lufta mig” emellanåt.

Det regnar inte idag, eller kanske jag skulle säga ”inte just nu”, för under natten har det dragit förbi ett större regnväder tillsammans med blåsten. Härligt! Riktigt höstväder! Idag är det jeans och även jacka som gäller – äntligen!

Jag skulle behöva gå till skoaffären idag. Dels för att lämna in ett par av morsans skor, där spännet gått sönder, dels för att köpa mig ett par joggingskor. Nej, jag ska inte börja jogga, men det är sådana jag oftast använder när vädret inte längre tillåter sandaler.

[tags]blåsigt, höst, skor[/tags]

Ursäkta om jag fnissar lite, men farsan är på akuten igen. Det är inget allvarligt som hänt, men han är så jäkla påstridig när det är något som inte är bra, så han har tvingat bror E att skjutsa dit honom. Problemet är att akuten här är stängd under helger och nätter, så man måste åka ända till K för att få hjälp.

Hade det varit jag, så hade jag avstyrt det hela och bett honom vänta till imorgon, för – som sagt – det är inget som är vare sig allvarligt eller brådskande. Farsan har bara bestämt sig för att om han vill träffa en doktor så ska det ske omedelbart, oavsett veckodag eller tidpunkt. E var skitsur när han ringde – därför fnissar jag. (Det är alltid lika roligt att reta honom när han är sur.)

Jag ska snart slå igång TV:n och se om jag hittar något att slötitta på medan jag bestämmer mig för om jag ska sova på soffan eller i sängen inatt. Sedan tidigare har jag duschat och tvättat håret så jag kan snooza imorgon bitti. Varje minut av sömn är guld värd på morgnarna!

Imorgon måste jag handla. Mitt kylskåp gapar rätt tomt efter helgen, och jag iddes inte gå och handla idag. Jag klarar mig till imorgon. (Det finns kattmat till frukost åt djuren, och kaffe & cigg till frukost åt mig. Perfekt.)

[tags]akuten, snooza, handla mat[/tags]

Kom precis på att ni kanske vill ha uppföljning i ett par ämnen jag tidigare nämnt.

• Resan till G blir inte av, inte som det ser ut just nu. Jag kanske skulle säga ”inte under hösten”, men det finns ju fler årstider… Självklart ska jag dit, men inte under de närmaste månaderna. Tyvärr. *saknar*
• Ryggen är bra igen. Det hjälpte med starka värktabletter, trots att jag inte hade ro att stanna hemma.
• Att få igång internet på Miss Piggy var lättare gjort än sagt. Jag slog igång henne, och vips hade hon sökt rätt på det nya trådlösa nätverket alldeles av sig själv. Easy piece of cake.
• Jag har inte kommit igång med ljudböckerna igen efter sommaren (då jag haft problem med ficklösa kläder) men då det nu – halleluja! – verkar bli svalare väder åker både jeans och jacka på, och då har jag fickor igen. Återstår bara att hitta något att lyssna på. (Jag har t ex en massa olyssnade ”Sommar”-program som jag inte vet om jag ids höra, har tankat dem i brist på bättre.)

[tags]resa, ryggskott, trådlöst nätverk, ljudböcker[/tags]