Den här helgen har gått i matens tecken.
Lördagkväll var jag på tjejträff, med ett gäng goda vänner jag inte träffat på länge. Det var inte bara jag som ”varit osynlig” en tid, utan andra kände också att de varit upptagna med allt annat än sina vänner. Vi hade en sorts knytkalas, vilket innebar att jag – efter samråd med värdinnan – tog med grönsaker till salladen. Allt annat var fixat.
Vi åt gott, drack gott och skrattade gott! Samtalsämnena gick från skratt till gråt – och tillbaka igen. Vi löste många av världens mysterier (och problem) den kvällen, och timmarna rusade allt för snabbt för vårt eget bästa. Det var verkligen en lyckad kväll!
Idag var det dags för den palt A tjatat om i flera veckor. Han kom förbi för att pyssla med (läs: skruva i) skotern och bilen, och passade på att skotta snö också. (Det hade kommit lite grann.) Klart jag kokar palt åt honom då! Det blev en stor gryta, massor av paltar, och förutom alla vi åt till middag blev det många över till stekning. (Jodå, han fick ta matburk med sig till jobbet imorgon.)
Jag var aningen överambitiös vad gäller skalande av potatis, för jag började precis på en ny ljudbok, och just potatisskalning passar så bra när jag läser med öronen. Helt plötsligt hade jag skalat 3 kg potatis, så det blev verkligen mycket palt. Nå, den är godast som stekt, så det gör inget. Jag slipper fundera på vad jag ska ha till middag i flera dagar.
Efter middagen fixade A och en kompis till hans bil, så nu är den i körbart skick igen! Jag trodde jag nämnt det tidigare, men en gammal Volvo är som en stridsvagn – oförstörbar. Det är bara att räta ut de värsta bucklorna och fortsätta att köra. OK, jag ska inte raljera över olyckan, men jag är bara glad att allt gick bra!
[tags]tjejkväll, palt, Förlåt min vrede[/tags]
Du kan få vår tjock-TV! Att ha i reserv! 😛
*haha* Tack för förslaget, men det blir för långt bort att hämta den. Den TV jag nu har kommer förhoppningsvis att hålla i ännu några år, och när den dör får kattrackan börja sova någon annanstans.