Dag: 20 oktober 2010

Jag hade en semesterdag idag, eftersom jag skulle iväg till mammografin i K och sedan vidare till IKEA. Det gick fort att bli klämd på brösten, nästan lika fort som att hämta syrran och stoppa in henne i bilen. Innan dess hade jag även hunnit förbi till optikern och fått nya pluppar i glasögonen.

På IKEA hittade jag faktiskt allt jag tänkt köpa, men då hade jag en väldigt kort lista den här gången. Lite bra-att-ha-saker, samt ytterligare ett par förvaringslådor att förvara sakerna i, tills de kommer till användning. 😉

Det var ett gäng ljuslyktor som levde farligt. De var mycket nära att bli beslagtagna av mig, för jag har faktiskt bara två av den sorten sedan tidigare… Köplusten var stor, och priset var lågt, men jag stålsatte mig. Dels har jag – som sagt – redan två sådana, dels hade en hel del annat (som inte stod på listan) ramlat ner i vagnen.

[tags]mammografi, IKEA, optikern, ljuslyktor[/tags]

Jag är en obotlig optimist, och det kan ingen ta ifrån mig!

Visst har även jag sprungit på gupp i livets långa, krokiga och inte alltid helt lättförståeliga väg (herregud, om jag har!) men det är inget jag oroar mig för. Frågan är snarare varför jag ska oroa mig för något – om det går fel har jag i så fall bekymrat mig två gånger för samma sak! Jag tänker att om något går snett, så tar jag itu med det då – inte redan nu.

Det är klart att även jag har mina svarta stunder, men de brukar inte vara långvariga. De uppstår oftast när jag ömkar mig själv, och det är barnsligt, så jag försöker verkligen lägga av med att tänka på det sättet. Det finns alltid en utväg och vem vet vad som väntar bakom hörnet?

Om jag t ex känner mig ensam, så har jag faktiskt både släkt och vänner jag kan ringa till eller besöka. Det finns de som har det mycket värre, som är helt ensamma, sjuka, arbetslösa, fattiga – eller allt på en gång. Jämfört med dem har jag ett fantastiskt liv!

Jag siktar alltid på att se framåt, med förankring i nuet. Gräver inte ner mig det som varit och farit, för det kan jag ändå inte göra något åt. Vad jag kan påverka är just här, just nu, för att få det bättre i framtiden. (Eller åtminstone fortsätta ha det lika bra som det är nu.)

Även jag har sagt eller gjort saker som får mig att rodna t o m invärtes när jag tänker på det, men vem bryr sig om hundra år? Inte ens andra som var med vid samma tillfälle minns det, så varför ska jag bekymra mig över småsaker? Inget jag gjort (eller inte gjort) har orsakat död eller lidande, så jag har inget att skämmas för.

Det här inlägget känns lite ytligt, men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva optimismen i skrift, för att det ska bli ett vettigt stycke att läsa. Jag är ändå hyfsat bra på att hantera orden, men gör mig kanske bättre IRL? Då kan jag skjuta in fler kommentarer och förklaringar, sätta lite mera kött på benen.

Jag återkommer säkert till det här ämnet så småningom… (Läs: det känns som att jag glömt att ta med något viktigt, kan bara inte komma på vad.)

[tags]optimist, optimism[/tags]