Dag: 21 oktober 2010

Tidigare ikväll ringde jag till I och C, bara för att surra en stund. I berättade att han åkt på ryggskott igen, stackaren! Han har mitt fulla medlidande, då jag också råkar ut för det ibland.

Hur som helst så tyckte jag han behövde ett stöd i tillvaron, så jag åkte dit med en krycka och gav honom en snabb lektion i hur man använder den (beroende på var man har ont, i ryggen eller i benet). C hade då hunnit komma hem från affären, för hon var och handlade när jag ringde.

Hennes mamma var på besök! Äntligen fick jag träffa henne, även om det bara var en mycket snabb stund! En liten krutgumma – jag förstår precis var C fått sin energi ifrån. Tyvärr skulle de åka till en av C:s söner med familj, men jag skulle ju ändå bara dit en snabb sväng med kryckan. I skulle ta en tablett och gå och lägga sig.

Jag hoppas jag inte stängt in madamen i garaget, för jag lämnade det öppet den lilla stund jag var borta. När jag kom hem körde jag bara in bilen och drog igen garagedörren efter mig, utan att kolla var madamen fanns. Nå, jag hörde ingen kattpingla – från halsbandet – så hon var nog inte ens hemma. (Dyker hon inte upp under kvällen, får jag väl gå och kolla i garaget.)

UPDATE
Så klart var hon inte i garaget. Nästa gång jag gick ut och rökte, stod hon och väntade bakom dörren och ville komma in.

[tags]ryggskott, krycka, krutgumma, garage[/tags]

Igår träffade jag på Världens Suraste Person, som dessutom jobbade inom ett serviceyrke. Mitt tips: byt jobb eller lär dig att gilla läget. Denna person utstrålade så mycket ointresse, att det nästan smittade av sig. Med tom blick och mekanisk röst mötte h*n omvärlden. Lika spännande (för mig) som att prata med en bandspelare, alltså.

Nåväl, jag är ju den obotliga optimisten (remember?) och låter inte sådant skrämma mig. Tvärtom älskar jag mitt jobb, då man aldrig vet vad som kan hända. Nyss klev ett gäng fransktalande personer (inklusive tolk, tack och lov, då jag inte kan ett ord franska) in på mitt kontor och fick en snabb genomgång av mina arbetsuppgifter. Spännande att möta dem! (Personerna, inte arbetsuppgifterna.)

Jag hade ju tänkt ta sovmorgon igår, eftersom jag inte skulle vara i K förrän vid lunchtid. Jo tjena. När min väckare ringde 05:30 var jag redan uppe och igång… Sedan var det full rulle och skärpt uppmärksamhet hela dagen* innan jag så småningom kom mig i säng.

Det har fått efterverkningar idag: jag är så trött, så trött. Vädret (grått, småregnigt) gör också sitt till, plus lunchkoman, men jag kämpar emot så gott det går. Det kommer att bli en tidig kväll i Snigelskalet ikväll, det lovar jag!

Jag glömde min mobil hemma i morse, då jag hade en massa annat jag skulle komma ihåg innan jag gick hemifrån. Det gör att jag känner mig en aning handikappad. En bit av mig är borta, ungefär. Visst är det löjligt, jag som så länge förespråkat att jag minsann klarar mig utan mobil. Nu känns det bara tomt utan den.

Egentligen är det bara juniorerna som någon gång emellanåt ringer mig på mobilen, de flesta andra ringer den fasta telefonen, men problemet är att jag har mina gamla vinterdäck på annons – med mobilen som kontakt. Nåja – ingen har ringt tidigare, så det skulle ju vara en himla otur om någon gör det precis idag.

[tags]gilla läget, trött, glömt mobilen[/tags]

*) Att shoppa loss på IKEA kanske inte kräver så mycket uppmärksamhet, men jag höll min strikta budget. Så här dags, veckan före lön, är det inte läge att hitta allt för många bra-att-ha-saker. Sedan var det mörkt när jag körde hem, och det är jobbigt att köra i mörkret.