Till slut, med tanke på den lilla snö som kom i morse, kom jag ihåg de allra minsta djuren jag utfodrar (dammråttorna räknas inte) (de blir f ö ganska stora innan snabeldraken får äta upp dem): småfåglarna som kvittrar så glatt i träd och buskar när jag sitter ute på bron. Dessutom drygar de ut kattmaten… *harkel*
Eftersom B åkte hem till L med en tidig buss, hade jag helt plötsligt massor av tid att göra vad jag ville med. Dags att söka fram vädringsstället jag plockade undan i våras, samt alla fågelmatare och fröpåsar. I år har jag tejpat fast krokarna på stången med silvertejp. Förra året använde jag första bästa tejp jag hittade, vilket blev maskeringstejp (sådan man använder när man målar). Inte bra, den sprack och kylan fick klistret att släppa taget, men i år ska matarna banne mig sitta där jag satt dem.*
Minns ni förresten den jacka jag tidigare beställt och väntade på? Den har kommit, är provad och den passar! Jag ska inte börja använda den än, då graderna fortfarande är runt nollstrecket, men när det blir kallare är det dags. Det är en dunjacka – min första någonsin! – så jag ska hålla mig varm under vintern.
[tags]fågelmat, vädringsställ, dunjacka[/tags]
*) Om de inte tejpas fast, så glider de ihop till en enda röra i ena hörnet av ställningen. De gungar iväg när fåglarna landar och lyfter.
