Jag var hem till Byn igår, då jag och syrran skulle ha träff med E inför begravningen. Eftersom det snöat under dagen (och fortsatte på kvällen) var föret lite av ”än slank hon hit, än slank hon dit, men inte ner i diket”. Lagom mycket kallsnö som gjorde att dubbarna på däcken inte nådde ner till blankisen som snön gled omkring på, så jag tog god tid på mig att åka dit jag skulle.
Nå, i alla fall, åter till mulningen. B var ute och körde snöslunga, jag var ute och rökte. Vad jag inte tänkte på var att deras snöslunga har MYCKET längre räckvidd från utkastet än den lilla slungan jag är van vid*… Svooosh – jag hann kasta mig runt så bara baksidan blev täckt av snö.** Ordentligt täckt av snö, ska tilläggas. Det är inte alla förunnat att bli snömulade av en slunga. 
Då gick jag in och kokade kaffe istället. Därav bilden på perkulatorn. Det var för mörkt för att få en bra bild av snöslungan in action.
Idag, på jobbet, misstänker jag P för att vara ute efter något. Det är länge sedan han smörat så totalt överväldigande för mig. Vad är det han vill??? 😕
UPDATE
Åh nej! Jag faller i lunchkoma! Hjälp! (Nej, det har inget med P att göra, vi har inte lunchat tillsammans, varken i tid eller plats.) Grillmat är förödande för arbetsmoralen…
UPDATE 2
Jag försökte förgäves ragga någon av jobbarkompisarna att komma hem till mig och laga kycklinggrytan, men ingen ville. Taskmörtar! Alla ingrediender finns hemma, det är bara själva tillagningen jag känner att jag vill hoppa över. *less* Jag kan sitta vid köksbordet och peka med hela handen om vad som ska strimlas och hackas och skalas och piffas och fräsas, etc, så de behöver inte ens kunna receptet.
[tags]mula i snö, snöslunga[/tags]
*) Den lilla snöslungan jag sålde skitbilligt åt grannen, som han numera skottar min gård med. En win-win-situation! 😉
**) Till B:s försvar ska sägas att han stängde av utkastet när han körde förbi mig, men vinden drev in snömolnet (som kom när han slog igång utkastet igen) över mig. Det snöade tametusan vågrätt.
