Sminkapa

Efter ett uppehåll på ungefär 30 år av daglig sminkning* har jag nu börjat med makeup igen. Vi får väl se hur länge det håller i sig…

Problemet för mig är att jag har både fet hy och finnar i riklig mängd. Riktig tonårshy, ända sedan 12-årsåldern, ungefär. (Och, nej – den gör inte att jag känner mig yngre.) Förr var sminket begränsat till mascara, en ögonskugga och ev kajal, samt någon gång läppstift. Då fanns det inte mycket mer än (väldigt ”solbrunt”) puder att täcka över finnarna med. Oj, jag glömde nästan Clearasil; varje finnig tonårings räddare i nöden. Att man såg ut som en kaka i ansiktet fick man stå ut med.

I vuxen ålder har acnen gått över till att vara rosacea istället, då det är ett typiskt släktdrag från min mors sida. Ser du någon vuxen med rödlila näsa och ytliga blodkärl över kinderna, så är det säkert någon släkting till mig. 😉 Vi känner igen varandra på den röda näsan. Inte kul att försöka täcka över det heller, även om det inte blir stora uppsvullna knölar av de finnar som uppstår.

Numera finns det en djungel av produkter att försöka hitta en egen väg igenom. Det är primers, foundations, concealers, o s v, i all oändlighet. Alla heter dessutom något långt och krångligt (på engelska) så det är omöjligt att komma ihåg namnet ifall man vill köpa en exakt likadan. *suck* Sedan ska man hitta rätt nyans av sk*ten också… *ännu djupare suck* För att inte tala om att man ska ha ansiktrengöring, dag- och nattkräm och anti-ageing med SPF. *gaahhh*

Det var bara själva ansiktet (huden/hyn) jag talade om. Sedan tillkommer ögonbrynspenna, ögonskuggor i 3-4 olika nyanser som ska tonas in i varandra, ögonpenna/eyeliner, mascara, rouge, läppenna/lipliner, läppstift och helst läppglans också. 😕 Allt för att ”piffa till sig lite”, som jag kallar det. OK, jag kör inte hela baletten, men tillräckligt många produkter för att bli ett möjligt fall för Lyxfällan… Värt att notera: det är faktiskt skillnad på smink och smink, men det som passar åt mig kanske inte passar åt dig. Man måste prova sig fram tills man hittar det som känns rätt för just ens egen hy. Det är inte heller alltid dyrast som är bäst.

I ansiktet använder jag inte heltäckande makeup, utan låter originalfärgen skymta igenom sminket. Det gör stor skillnad att bara dämpa den lila färgen lite grann, det ser genast lite fräschare ut! Nu provar jag den foundation jag köpte i lördags, för att se om den orsakar fler finnar eller om den låter bli att täppa igen porerna. Jag har ett par andra foundations – som inte gett önskat resultat – i gömmorna, som kanske duger till reservsmink när den här tar slut.

Dessutom tål jag inte riktigt mascara, men har kommit på ett knep! Jag målar bara de övre ögonfransarna, och helst bara topparna. Då klarar jag mig tills jag kommer hem och får tvätta bort alltihop, utan att ögonen hinner bli röda.

För att få allt på plats på morgonen, är det en riktig cirkus. Jag har ju en liten katt, froppisen, som ääälskar att sitta på min (högra) axel. Då jag är närsynt och måste ta av glasögonen för att måla mig, får jag luta mig fram mot spegeln jag ställt på köksbordet (för att utnyttja dagsljuset som faller in där vid den tiden). Svopp, så sitter det katt på min axel. *suck* När jag dessutom håller i t ex en ögonpenna eller mascaraborste som skjuter ut bakom mina fingrar, så måste hon förstås gnida sina mungipor mot föremålet i fråga… Eller, om jag använder något som inte är lika utskjutande, t ex en svamp att dutta ut foundation med, så blir hon upprörd och promenerar fram och tillbaka bakom min nacke. *dubbelsuck*

[tags]smink, makeup[/tags]

*) Jag har sminkat mig då och då under årens lopp, men inte varje dag. Ett par gånger om året ligger betydligt närmare sanningen, speciellt de senaste åren.