Spaning pågår…
Jag vet inte vad kattrackorna spanar på, men antingen är det någon annan katt eller hund som går förbi. Fåglarna är inte i farten när det blivit mörkt. Och om jag reser mig från soffan för att se vad det är, hinner katterna hoppa ner och det de spanade på försvinna.
Igår åkte jag och A till L för att vara mormor och morbror åt lille J. Han är – som vanligt – världens sötaste unge och far som ett jehu över golvet, för nu har han lärt sig krypa! Och att klättra upp mot bord och soffor – små klibbiga händer* daskar fast mot bordsskivan, och så drar han sig upp. Första tanden är på väg, och han äter som han ska. Då vet ni. 😉
Jag råkade ut för en liten skada i morse, då jag kom på att balkongen behövde sopas. Det har ju kommit en hel del snö som jag glömt ta bort där uppe. Rusade upp med kvasten (jag har bara en kvast, den som står på bron) och svepte med stora rörelser bort det tjocka lagret med snö innan det var dags att gå till jobbet.
Tyvärr tog jag ut svängarna lite för mycket när jag svepte, så jag skrapade upp knogarna på höger hand mot balkongräcket/ dörrkarmen/ väggen bakom mig… 🙄 Jag hann inte bloda ner allt för många plagg innan det slutade rinna** så läget är nu under kontroll.
Eftersom det är måndag ska jag försöka få ihop en matsedel. Som tur är har jag ”kvar” ett par rätter från förra veckan, som jag inte hann med att laga då. Huvudingredienserna är i frysen så de har inte hunnit bli för gamla. Jag behöver kanske inte handla så mycket idag? (Spännande, eller hur? 🙄 )
[tags]spaning, katter, mormor, bebis, sopa balkongen, skrapa knogar, matsedel, veckohandla[/tags]
*) Alla bebisar i krypåldern har klibbiga händer, ungefär som flugfötter. De kan dra sig upp till stående mot vad som helst, bara de får fäste med händerna.
**) Det rinner ju så förbaskat när man skadar fingrarna, speciellt när det är på en led. Så fort man böjer fingret går det upp igen.
