Så här års börjar snön krypa ner från taken, och det är inte alltid den släpper greppet så snabbt. På ena sidan garaget har det mesta fallit i backen men på andra sidan klamrar snön sig envist fast.
Igår på kvällen hörde jag ett dovt dunsande bakom vardagsrumsväggen. Som tur var stod altanen (och taket över den) kvar – även trappräcket hade klarat sig! Som det ser ut nu, med all snö som är i vägen, alltså. Jag har ju rasskydd ovanför själva altanen, men har fått vara lite orolig för trappräcket.
Det är någon plusgrad, eller runt noll. Det tinar loss isen jag tidigare trampat fast på bron, så med lite hjälp av sopkvasten har jag lyckats trycka bort de värsta bulorna när de släppt greppet.
Idag känner jag mig mycket piggare än igår; tänk att en natts sömn kan göra så stor skillnad! 🙂 Visst har jag ändå fått vara upp och snyta mig, inhalera och puffa mig med mina mediciner, hostat loss slem – men jag har sovit mellan varven! Idag är jag mest bara snorig.
[tags]töväder, snö, takras, förkyld, Tunnel of love, Dire Straits[/tags]
