Redan igår kväll var det kallgrader, så jag var förutseende nog att stoppa i sladden. Det gav mig en varm och lättstartad bil i morse, plus att jag slapp skrapa rutor.
Katterna har varit ut ett par (väldigt) snabba svängar för att göra det som behövde göras, och myste gott i rumsvärmen inomhus när jag åkte till jobbet. På bron såg jag mönstret av frusna kattrumpor i frosten. 😉 (De sätter sig alltid först och spanar in läget en stund, innan de går ner från bron.)
Det började igår med att den inte kände igen mönstret jag ritar på skärmen för att låsa upp?!? Jag försökte och försökte men var till slut tvungen att använda ”reserv-PIN-koden” för att låsa upp skärmen.
Idag hakade kameran upp sig när jag skulle ta en bild, så markören bara snurrade och snurrade och tog ingen bild. Dessutom, när jag kom till jobbet ville mobilen inte ansluta till nätet utan envisades med att använda 4G. Alltså, vad är det som händer?!?
*irriterad*
Det kanske går att ta en bild ikväll istället, för jag ville så gärna visa er att – håll i er! – på mitt skrivbord är det a) städat och b) en skrivare installerad! Hoppsan! 😯
Det är – förstås – A som varit i farten. Han har bestämt sig för att sköta pluggandet hemma hos mig, då det är färre distraktioner där. Hemma vid sin egen dator blir det lätt att han halkar in på något roligare, eller råkar kolla på TV en lååång stund, eller hittar på något annat kul.
Då går det bättre att jobba på mammas tråkiga dator som inte har några roliga program installerade (och är för gammal, ouppdaterad och trög för att spela med) (datorn, inte mamma 😆 ). Mamma har en TV med vanliga kanaler så den lockar inte. Dessutom kan mamma kanske hjälpa till lite när hon kommer hem från jobbet… 😉 (Om inte annat så med att hålla studiemotivationen uppe!)
För att inte tala om att mamma lagar middag… Igår gick mamma dock i strejk och placerade sonen vid spisen – men hon hade köpt hem matvarorna – och lät honom laga maten medan hon själv filade naglarna och petade navelludd (läs: kollade Facebook på mobilen) i soffan under tiden. Lite rättvisa ska det vara!
Dagens middag blir lasagne, så MJÖLKEN FÅR INTE RÖRAS under dagens pluggande. Det viktigaste med en lasagne är ju såsen, eller hur? 😉
Åter till vardagslunken igen. Det blev grönsakssoppa igår till middag, med ohemula mängder morötter – därav den saffransgula färgen. Jag MMS:ade sonen och lockade med bild på soppan, men av någon underlig anledning hade han annat att äta. 😉
Grönsakssoppan berodde på min ovilja att gå till affären (= utgrävning från kylen) men efter maten var jag tvungen att handla i alla fall. Helst hade jag gått i morgonrock och pyjamas hela dagen* men är inte säker på att de släppt in mig i affären i den klädseln. Hmm, jag kanske måste prova någon gång…? 😆
Nu har jag helt plötsligt blivit invald i ”julgruppen” på jobbet!?! Det ska vara en liten grupp som styr upp det här med julfirandet/ julbord, så det är inte så betungande. Tänk att det bara är 10 veckor kvar till jul! 😯 Det börjar vara dags att styra upp det här med julklappar. I år igen.
[tags]grönsakssoppa, morötter[/tags]
*) Jag bytte om när A kom förbi, långt innan middagen, så jag behövde inte byta om just för att handla.
Jag har sett det andra avsnittet av dokumentären om landsbygdens avfolkning, med tonvikt på Norrland. Se den här! (Tredje och sista avsnittet kommer snart.)
En sak som togs upp är att berättelserna (filmerna, böckerna) som utspelas i glesbygden oftast består av historien om en återvändare, en bygdens son/ dotter som kommer tillbaka till byn från livet i storstaden – och i slutet återvänder till staden igen.
En något skev bild både av livet på landet och storstadsborna – det finns faktiskt återvändare som stannar. Allt beror på jobben, som oftast finns i städerna. Städerna är fyllda med folk som kommer någon annanstans ifrån, d v s före detta lantisar. Om inte första, så andra eller tredje generationen, som åker ”hem” en vecka eller två varje sommar för att återuppleva en barndom de själva upplevt eller bara hört talas om.
Tyvärr är tiden med hölass av hässjat hö borta sedan länge, det finns inte kvar annat än som turistattraktion. Även landsbygden utvecklas, vilket gör att vi trots gles befolkning kan överraska med både bredband, färg-TV och telefoni…* Ibland finns det även lediga jobb att söka, för den som är less att leva i staden och istället längtar efter en lugnare livsmiljö.
Numera finns en hel del utbildningar att läsa på distans, så man kan bo kvar under utbildningstiden – om man vill. De flesta ungdomar flyttar kors och tvärs över landet just för utbildning, men även för att prova sina vingar och att stå på egna ben. Inget fel med det, de hittar ju hem igen om det behövs (och om ett passande jobb dyker upp) efter några år.
Under tiden förändras den tidigare hembygden. Skolor, vårdcentraler och affärer stängs eller flyttas, då kundunderlaget inte är stort nog. Sorgligt, men sant. Vissa saker nöts hårdare av tidens tand än andra.
Det finns mycket att säga, och ännu mer att diskutera, i frågan om varför stora företag envisas med att flytta sina huvudkontor till storstäder istället för att söka sig till glesbygdskommuner, med billigare hyror och stabil arbetskraft.
Ingenting är längre som förut, sjöngs det i en sång redan på 60-talet.
[tags]landsbygd, glesbygd, återvändare, Mando Diao, Strövtåg i hembygden, utveckling, utbildning, Anders Fugelstad, Ingenting är längre som förut[/tags]
*) Speciellt vi i norr använder inte rendragna ackjor längre för att ta oss fram, utan det finns plogade bilvägar ganska långt in i skogarna. Kåtor/ igloos har bytts ut mot uppvärmda (!!!) hus och isbjörnarna har vi jagat bort, ända till Svalbard. 😉
Skämt åsido, vi är faktiskt moderna människor även om vi bor långt en bit norrut. Vi har också smartphones och streamar både ljud och bild vid behov. Samerna använder både snöskotrar, motorcrossar och helikoptrar i sitt arbete med renarna. Tack och lov slipper de bo på Skansen nu för tiden!
Herregud, så skönt det är att vara hemma igen! Visserligen sitter jag på jobbet nu, men ni vet hur jag menar. 😉
Jag (och min kollega E) har varit på en tvådagarskurs i Stenstaden, där det kryllar av vackra byggnader, gata upp och gata ner. Smala, enkelriktade gator* – men jättevackert!
Kursen var ett typiskt exempel på att ”vi lägger en utbildning i Norrland så får de kort resväg”. Ha! För att ta oss dit, fick vi först köra 10 mil till flygplatsen, flyga ner till Arlanda, byta flyg och så flyga upp till S. En omväg som gjorde att det nästan gått fortare att ta bilen hela vägen (bara drygt 60 mil, nära och bra)… Nå, vi blev ett äventyr rikare – och kursen var kanonbra! 🙂
Det bästa med att bo på hotell är hotellfrukosten! Jag har blivit smått bortskämd av att komma till dukat bord två morgnar i rad, för att inte tala om all den andra maten… Hur gott som helst! *slurp*
Idag är jag lite lagom trött. Var hemma vid 00:30, varvade ner någon timme innan jag kunde somna, och så ringde väckaren 05:30. Jag snoozade så många gånger jag kunde, men var till slut tvungen att stiga upp. Nå, det är ju trots allt fredag-ljuvliga-fredag!
A har varit kattvakt och skött uppdraget med glans. Visserligen var kattrackorna lite griniga mot mig när jag kom hem – ville inte alls umgås – men det gick över efter ett tag. 😉
(Återanvänder en gammal bild.)
Åter till vardagslunken igen. Det blev grönsakssoppa igår till middag, med ohemula mängder morötter – därav den saffransgula färgen. Jag MMS:ade sonen och lockade med bild på soppan, men av någon underlig anledning hade han annat att äta. 😉
Jag (och min kollega E) har varit på en tvådagarskurs i