Det är fortfarande februari. Vi bor i ett land med vinter, speciellt här i de norra delarna. Därför är det naturligt med snöfall under den här årstiden.
Igår kom det rejäla mängder snö, åtminstone en decimeter (om inte mer). Lätt, tunn, flygig snö som måste ha gjort alla bilresor till ett helvete, speciellt efter möte av långtradare. När snön är så här lätt, blir det kilometerlånga snömoln efter framrusande långtradare, för de drar minsann inte ner på farten.*
De stora vägarna plogades säkert flera gånger under dagen, men jag väntar fortfarande på att min gata ska snöröjas. Min gård ska vi inte ens tala om – men jag körde inte fast i morse. Alltid något att glädjas över!
Poängen jag ville komma fram till är att Trafikverket uppmanat bilisterna i norr att ta det lugnt och köra försiktigt. Inga braskande rubriker i medierna om SNÖSTORM eller TRAFIKKAOS?!? Diskriminering, helt klart, speciellt av de stackars sörlänningarna. De tål ju inte att vi skrattar åt dem.
Poängen, som jag ser det, är att folk – oavsett landsända – inte anpassar hastigheten efter väder och väglag. Visst händer trafikolyckor även här i norr, och visst är det färre personer som fastnar i trafikstockningar efter nämnda olyckor, men det finns alltid folk som kör som idioter.
Jag hör kanske till den sista generationen som lärt mig köra bil utan ABS och andra bokstavskombinationer. Vi vet att bromssträckan ökar vid halt väglag, vi har lärt oss att hålla avståndet till framförvarande bilar, vi vet att om det är dåligt väder och/eller sikt så får man starta tidigare eller komma sent.
Det är ju så att även om en bil har ABS så ökar bromssträckan. Även om bilen har krockkuddar blir man skadad vid en olycka. Även om bilen har farthållare kan farten vara för hög för det väglag som råder. Även om bilen har backkamera kan ändå någonting finnas bakom bilen i fel ögonblick.
Dessutom är det så att (mitt mantra för bilkörning) du vet aldrig vem du möter. Alkohol/dagen efter, droger, medicinering, kollar mobilen, stressade vansinnesomkörningar – du vet aldrig…
(Jag friskriver mig inte från olyckor, även jag har kört av vägen. Det var visserligen 25-30 år sedan (juniorerna var små, väldigt små), men sedan dess har jag hållit mig där man ska köra. 😉 Ingen annan bil var inblandad och med lite hjälp av ett par andra trafikanter (som puffade upp mig på vägen igen) gick det bra att köra vidare.)
[tags]snöstorm, väglag, vinterföre, snörök[/tags]
*) Så känns det, i alla fall, när man möter bilar större än ens egen, som drar upp Den Vita Väggen framför ens bil.
Jahaja. Nu vill Mazda byta ut krockkuddarna i Speedy. Det blir en semesterdag för mig, med B-besök – oavsett om hon har gossarna eller inte. Bäst att lägga besöket efter att lönen kommit in på kontot, så jag kan shoppa lite. 😉
Smeten blev väldigt grå, faktiskt ännu gråare än på bilden. Den såg ut att vara aningen torr, men det berodde nog på havregrynen.
Jag var lite rädd att biffarna skulle falla isär när jag försökte vända dem, men de höll ihop väldigt bra. Smeten räckte till två stekpannor, med fem biffar i den första och fyra (något större) i den andra. De ska stekas i mycket smör så de får knaprig yta! (Tycker jag, i alla fall.)
Så här tjusiga blir de efter stekning! Jag hann äta upp dem jag hade på tallriken, så ni får se lunchburken istället.
Biffarna såg lite torra ut, så jag slängde snabbt ihop en dressing. I en skål rörde jag ihop en burk creme fraiche med ett par rejäla kläm på srirachaflaskan. Helt OK!
En ännu snabbare sallad svängde jag också ihop. Visserligen har jag tomater och gurka i kylen, men de är köpta till en annan rätt jag ska laga under veckan.