Jag firade Alla Hjärtans Dag redan på lördagskvällen, med min Pälskling (som verkligen ville smaka på charkuterierna) och en ostbricka som juniorerna köpt åt mig! 🙂 Jag blev glatt överraskad tidigare på lördagen, då A kom förbi med godsakerna och hälsning från honom och B! 🙂 Det var gott och det var inga problem att trycka i mig alltihop, då jag hoppade över middagen för att orka. 😉
Annars har helgen varit lugn och stillsam. Tvätten har börjat gå ner i källaren, men den är inte helt nere än, så jag har inte börjat tvätta. Ikväll, kanske? Froppisen och jag har över huvud taget inte gjort många knop under helgen, utan mest slappat på våra favoritställen: soffan, respektive badrumsgolvet. Gissa vem som låg var? 😉
Jag blev lite nervös i morse, då jag tog ut soporna och kom ihåg att plocka åt mig posten som kommit under slutet av veckan.* Ett brev, märkt A-post, från Regionen (läs: sjukvården/ hälsocentralen)?!? Vad brådskar nu? 😯 Ahh, det var bara en kallelse till provtagning. Nästa vecka. Och jag behöver inte vara fastande. Jaha. Nu blir det samma cirkus som förra året (tror jag det var): jag ska lämna prover, men det står inte vilka, så de tappar mig på alla möjliga vätskor för att undersöka allt tänkbart. Ja, ja. Den dagen, den sorgen. 😉
Veckans matsedel är snabbt ihoprafsad med planen att jag ska handla under lunchen. Vi får väl se hur det blir med den saken… Jag missade att handla igår morse, trots att jag vet att söndag morgon är en extremt lugn tidpunkt i affären. Måndag lunch är nästan lika lugn, medan däremot måndag efter jobbet kan vara rushigare. Dessutom kan det hända att jag inte får tag i allt jag planerat, men då får jag göra om en del rätter. Spela roll, jag kommer att äta något varje dag, oavsett om det är planerat i förväg eller inte.
UPDATE
Det var en osedvanligt låååång och tråkig eftermiddag idag. Tystnaden är så total att det susar i öronen på mig, och jag försöker hitta var suset kommer ifrån… Förmodligen från det vacuum som bildats därinne mellan öronen. 😉 Suck. Jag är helt ensam, både i min korridor och grannkorridoren. Inte ett knäpp hörs. Telefonen är tyst och stilla.
Jag har fortfarande kvar hörseln, för jag hör knappret på tangentbordet när jag skriver. Annars kanske jag trott det var covid-biverkning. En del tappar ju lukt- och/ eller smaksinnet av covid, så om jag tappar hörseln…? Alltså, om jag blir mer döv än jag redan är. 🙄
Jag handlade inte under lunchen, utan planerar att fara efter jobbet istället. Det kan inte hjälpas, då jag fick ett ärende som drog ut på tiden innan jag kunde gå på lunch, och när jag väl kom mig iväg var det för ont om tid för att hinna handla. Nå, det är ju måndag, så det kanske inte är så jättemycket folk? Det är tisdag som brukar vara den Stora Handlingsdagen.
Åh! Till slut bröts tystnaden och jag fick ett besök! Visserligen ett besök jag inte alls ville ha, men det är bara att bita i det sura äpplet och klistra på ett leende. Jag slapp vara ensam alla de (max) två minuter besöket tog! 😆
*) När jag jobbar hemma kommer jag sällan ihåg att ta in posten. Under helgerna – då jag är hemma – kommer ju ingen post, så jag glömmer att det är vanlig vardag när jag jobbar hemifrån. Hemma som hemma. 🙄
Såg jättegod ut!
Den var jättegod! 🙂